Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1851, sida 1

embetets vårdighet fordrade, har jag god tid att presentera hr borgmåstarens person för de läsare, som ej förr haft den lyckan att göra hans intressanta bekantskap. Borgmåstare Josef Frans Brackander tillhörde på en gång bårdsaristokratiens, bildningens och förmögenhetens aktningsvårda kategorier — bördsaristokratiens genom sin dotter, som var gilt med en afsigkommen haron, bildningens genom sitt borgmåsterliga embete, det han, Gud vete huru, erhållit genom en H. Maj:ts kammartjenares bona officia, och förmögenhetens genom en vinst på Kel. lotteriet i Köpenhamn, hvilken plötsligt och utan någon hans egen förskyllan eller värdighet från en fattig stackare gjort honom till en rik man. Man kan ej såga att borgmåstare Brackander var mera impopulår ån vanligtvis borgmåstare åro — men han hyste icke dessmindre en alldeles faslig fruktan får . . . vädergist. Kanhända år detta en svaghet, gemensam sör de slesta auktoriteter i Sverige? Kanhånda! Hvem vet? , Nog af, upptåckten af den hotande revoiguefen hade förorsakat hr borgmåstaren stor sörskräckelse Men såsom en klok och för