Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1851, sida 1

Skulle upphetselsen lägga sig. Nå väl, denna politik bar sina frukter, men den år verket af begge statsmakterna i förening. Imellertid tyckte presidenten måhånda icke, att denna politik hastigt nog bar frukter; han afskedade sin minister och skref sitt budskap i Oktober 1849. Detta budskap bedrösvade oss, dels emedan det afsatte ministrar, hvilkas förfarande vi gillade; dels emedan det deri hette, att handlingarnes mån komma nuhvilket vi visste icke hvad det hade att betyda; dels I emedan budskapet bar prågeln af en viss absolutism. Men trots allt detta, understådde vi den nya ministeren, och vi gjorde det i landets intresse. Imellertid angrep regeringspressSen oss ståndigt och förklarade, att lagstistande sörsamlingar åro en olycka sör ett land. Budskapets politik bar sina frukter. Tvenne gånger företogos val i Paris; de utsöllo begge gångerne till fördel för det demokratiska parliet; landet var missnöjdt. Då kallade presidenien o5s åter till sig; vi kommo blott till I Elyse, når vi blefvo kallade; vi rådde honom till att bekåmpa faran på laglig våg, genom en ny val-lag. Man fann den af oss utarbetade lagen förträfflig, men man ville, att vi sjelfve skulle framlågga den, hvaremot vi fordrade, att regeringen kkulle göra det, enår tvenne ansvarigheter voro båttre ån en. Baroche: Ni tar fel; vi hafva aldrig velat annet. ån att regeringen skall förelåega lagen. Thiers: Om förlåtelse, ni missminner er; man ville icke dela ansvaret, vi skulle ensama öfvertaga det. Lagen antogs; från denna dag var såkerheten befåstad i landet. Man trodde, att denna lags antagande skulle möta våpnadt motständ. Det skedde icke, dels emedan de mån, som voro emot lagen, voro sörnustiga nog, att inse, att de genom olagliga medel skulle skada den sak, som de sörsvarade; dels emedan arnn i Paris, under befål saf sin hederliga general, visade en så fast hållning. Få dagar efter vallagens antagande, fordrade man af oss ett förhöjdt anslag åt presidenten. Det var mycket påkostande för oss att bevilja detsamma, icke emedan vi trodde på fabeln om den republikanska enkelförfalska president-institutionen. Dock tänkte vi, att allmånna lugnet kunde råka i fara I genom ett afslag, och vi voterade dotationen. Sålunda kommo vi, allijemt understödjande relLeriogen. till församlingens hemförlosvande. Nu söresöllo de handlingar, som det var omöjligt att låta passera utan motstånd. Ministeren har sagt: Ja, några konstitutionsvidriga manisestattoner egde rum; men J hafven farit till Claremont och Wiesbaden; vi åro qvilt. Det år en förnnderlig beskyllning. Jeg for till Claremont, för att vara tillstådes vid en konungs dödssäng. hvilkens person jag hade ålskat; j.g hade underråttat presidenten om min resa, emedan jag visste att han skulle gilla den, och inrikesministern sjelf har sagt, att politiken var alldeles främmande för denna resa. Afbrott: Hvad såger ni om Wiesbaden? Ihiers: Jag vill lemna afbrytaren och inrikesministern det arbetet att upplösa majoriI teten. Hvad nu det permanenta utskottet beträslar, så var jag icke medlem af detsamma; jag kan derföre icke med såkerhet beEUt— heten i nutiden, utan emedan det åsyftade att