döma dess handlingssätt. Det tog selt med hänsyn till Allais, det år sannt: men det hade rått att tadla reyerna och ropen: Lesve kejsaren! Man vill vål dock icke såga, altt dessa rop betydde: Lesve Napoleons ara! Nej. de hade en mycket bestamd betydelse. Regeringen såger, att den icke hade framkallat I dessa rop, det år sannt: men den har afsatt general Neumayer, emedan han förbjöd dessa rop; denna handling var den dnmdristigaste man kan tånka sig. Men man sade ock att presidenten skulle desavouera alla dessa uppl tråden i sitt budskap. och dermed stållde vi oss tillfreds. Vi skänkte budskapet vårt bifall. Men nu kom Changarniers assättning. som blef beslutad, då han protesterade emot Neumayers aslågsnande, och som närmast soranleddes derigenom, att majoriteten i en nyligen förefallen diskussion tolkade generalen sitt bifall. Sålunda belånade ministeren oss för vårt understöd. Vi höllo på Changarnier, emedan vi för ordningens skull önskade se en energisk man i spetsen för armen, och emedan nationalförsamlingen. sålånge han hade besålet i Paris, icke blott de jure utan ålven de facto var okrånkbar. (Löje.) Man såger, att generalens stållning var en anomali. Men var det icke ock en anomali att vi voterade dotationen för en republiks president. Det år en Om:ålig sak att tala om, men når vi hafva sält allt i ordningens intresse, måsten J åfven tåla något. Denna handling att alsätta en general, emedan han icke ville uppmuntra sina soldater till att ropa: Lefve kejsaren! år den första krånkning af det vapenstillestånd, som vi ingingo, då vi slöto oss till republiken. Jag skall såga er, hvilken sörpligtelse vi ölvertogo, då vi slöto oss till republiken. Ända till 1848 har jag alltid söredragit England för Amerika, alltid ansett en monarkisk regeringsform med den ordning och frihet, som herrska i England, vara det båsta för Frankrike. Då republiken infördes i Frankrike, hade jag icke uppgifvit min förkårlek för den engelska författningen; men jag hade sagt till mig sjelf: måhånda tager jag felt, måhånda leda de nya idgerna Europas nationer till den amerikanska och icke till den engelska formen för staten, och jag böjde mitt förnusts stolthet under försynens hand. Jag beklagade hvad som skett, men landet hade uttalat sig för republiken och jag beslöt att tjena den, icke för att deltaga i dess ynnest-bevisningar, jag fordrar icke något, jag behöfver icke fordra nägot af någonsomhelst regering, utan emedan det år en god medborgares pligt att böja sig för lagen. Dessutom glådde jag mig på visst sått af den anledning, att republiken år alla partiers regering; jag kunde sluta mig till Berryer, som jag högaktar, men som länge varit min motståndare; intet parti kånde sig förösmjukadt inför det andra. Vi beslöto alltså att arbeta för republiken, dock icke på samma sått som demokraterne af venstran; men vi ville icke, att något af de fyra stora paatierna skulle, genom våld eller list försöka att ombilda regeringsformen efter sitt tycke. Hvilket af dessa partier har nu gjort detta försök? Icke legitimisterna, de konspirerade icke emot republiken i Wiesbaden; icke Orleanisterne, ministeren sjelf har försvarat resorna till Claremont; icke republikanerne, jag år skyldig dem det vittnesbördet, att de uppfört sig lagligt sedan valreformen. Det återstår nu det bonapartistiska partiet; det år i besittning af makten; det fördelar embeten och dekorationer, det år ett stort privilegium. Allt det goda, som majoriteten gör, tillskrif ves regeringen. Det år af detta parti, det år af regeringen, man har något att frukta för allas suverånitet, derest det år något att frukta. Regeringen borde göra allt för att lugna os8; hvad går den? Den afsätter en general, som förbjuder ropen: Lesve kejaren! Den utsätter sig för förebråelsen att visa sig otacksam. den riskerar församlingens förtroen