Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1851, sida 1

gade sanan. Midt emot sjelsva harrikaden hotade en liten park kanoner, och bakom den en rad kulpyramider. Grupperingen var ordnad med en beundransvård symetri, som verkligen gjorde heder åt konstnärens smak. Måster Svarfvelin hade aldrig skådat något mera sullåndadt i svarfningsvåg. Han visste mycket vål genom skolmåstarens denna gången trogna beskrifningar, hur en riktig barrikad borde se ut. Han visste till och med, att den lede frestaren i egen hög person lårt demokraterna att bygga barrikader. Detta hade också skol? mäåstaren sagt honom. Men nu glömde han sina politiska fördomar, och hångaf sig uteslutande åt sin förtjusning öfver det sköna konstarbetet. Gubben gret af glådje, han gret som ett barn. Stora tårar söllo droppvis ned på den lilla barrikadens platå. — Thekla — utbrast han i rörd ton, förande sin blårandiga nåsduk till ögonen — betrakta denna grupp. Den, som gjort ett sådant konstverk, kan helt såkert ej vara annat ån en god och ådel menniska. — Ja — svarade Thekla — han år det också. Men — tillade hon, afbrytande fa