sättning hade långe varit beslutad och päskyndades icke genom församlingens votum af den 3 Jan., utan fördröjdes. Motivet var, att general Changarniers dubbelkommando blifvit en tredje makt i staten. (sensation.) Hovyn Trunchere (från sin plats): Det hade blifvit ett hinder. Baroche: hvarför? Hevyn: För ropet. Lefve kejsaren! Baroche: General Changarnier har icke alltid var.t ett hinder får armens opinionsyttringar. Motivet var, att verkställande makten, lika så väl som J, vill vara hvad hon år. Republikens president visar från sig hvarje tanke på en restauration af kejsardömet; han och endast han har besvurit författningen och han försvarar henne emot hvarje angrepp, från hvad håll de åfven månde komma; han bar åtagit sig denna hedersförpligtelse och skall hålla den. I general Changarniers af: . 2 såttning ligger hvarken en hotelse emot sörfattningen, eller en fiendtlighet emot nationalförsamlingen. En läng paus följer på ministerns tal, som bar prågeln af en större fasthet och beslutsamhet, ån som visats i hans föregående tal vid debatterna öfver Remusatska andragandet. De Mornay, medlem af utskottet, upplyser, att Baroche derom tillspord förklarat, att Changarnier icke före sin afsåttning fått någon vink att sjelf taga afsked, och att ministern skulle afrådt ifrån att gifva honom en sådan. Jules de Lasteyrie, medlem af permanenta utskottet i somras, bestiger derpå talarestolen och förklarar, att han icke vill såga några fraser, utan tala resa sanningen. Hår förer man ett saktmodigt, konstitutionelt språk, men utanför i bonapartiska pressen, bakom kulisserna, vore det annorlunda. Han anståller en ordentlig råfst och vidråkning med ministeren för följande bekanta fakta: begunstigandet af sällskapet Den 10 December, oakiadt sjelfva polisprefekten angifvit dess ståmplingar, bearbetandet af armån, i synnerhet af underossicerarne, å kalaser och supgillen — mina beskyllningar, utropar talaren, åro icke rigtade emot presidenten, utan mot hans förste adjutant, öfverste Vaudrey! — general Neumayers afsåttning och slutligen afsåttningen af Changarnier, det sista bollverket emot armåens demoralisation och det blott ombildade sållskapet Den 10 Decemhers ståmplingar. Han besvårar sig bittert öfver det mot hans politiska vånner, Orleanisterna, enkannerligen president Dupin, riktade förtal med afseende på en förment sammansvårjning och tillbakavisar såsom uppdiktadt det påståendet att hertiginnan af Orleans varit i Versailles. Förhandlingarne afbrötos sedan omkring kl. 7 och uppskötos till följande, sammankomst. (Forts.) 2 ———