Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1851, sida 1

icke vidare uppröra läsarens känslor genom en skildring af romerska folkets lidanden. Får att karaktisera prestvåldets uselhet, torde det vara nog att nämna, att invånarne i de norra provinserna betrakta de annars så förhatade Österrikarnes qvarstannande i landet som en välgerning. Desse förlåna dem ätminstone någorlunda skydd mot de ånda till otrolighet djerfva röfvarebanden, hvilket de sörgåfves söka hos prestregeringen i Rom. påfvedömet blir emellertid under sådana förhållanden totalt ruineradt i Italien, och då icke en Pius IX der har kunnat uppråtthålla dess allt mer och mer sjunkande anseende, så år att antaga, det denna institutions fall icke kan vara sårdeles långt borta. Om småstaterna i Italien år ingenting att såga. Deras regenter åro icke annat ån Wienerkabinettets dockor och styra sina länder efter de vinkar, de emottaga från Österrikes hufvudstad. I Toskana synes Österrike, genom prokonsuler, hafva omedelbart tagit regeringen om hand. Invånarne i hertigdömet Parma skulle förmodligen icke ogerna se, om detsamma skedde i deras land, enår de då kunde blifva befriade från sin förryckta hertig. Österrikes regering har hela året oförtrutet och med mycken konseqvens arbetat för sitt nobla mål: sakernas återförande till ståndpunkten före 1848. Ditåt syfta alla dess handlingar och tillgöranden. Uppriktigheten af sina konstitutionella tånkesått har den lagt i dagen genom afskaffandet af militårens ed å sörsattningen. Ännu synes den dock icke anse tiden vara inne att öppet bryta med de konstitutionella idberna, ty hon har för icke långe sedan hycklande bedyrat sin afsigt att genomföra konstitutionen. Allt sker i öfverensstämmelse med beståmmelserna i den nya heliga allians, som i höstas afslutats i Warschau under czarens auspicier och hvars öppet erkånda mål år att fångsla furstarnes buse, demokratien, i så starka bojor, att den aldrig mera kan komma loss. Österrike har åfven laborerat och laborerar fortfarande med att sammansmålta de olika folkslag, af hvilka Österrikiska staten år sammanfåst, ull en enda massa. Denna uppgift torde dock öfverstiga Schwarzenhergska kabinettets krafter, ehuru detta långtifrån att sakna kapacitet, tvärtom i machiavellism kan måta sig med hvilket annat kabinett som helst i Europa, då man undantager det ryska. Vid första nästa allmånna folkrörelse faller den onaturliga staten i stycken; dess förnåmsta sammanhållningsband, den stora stående armåen, innefattar flera elementer till dess upplåsning, bland hvilka endast behöfva påpekas det starka hatet emellan de olika nationaliteterna, de tusentals revolutionårt sinnade honveds, man haft den oklokheten att införlifva i densamma, och de ofantliga kostnader, som den förorsakar och hvilka utsuga landets mårg och förbereda dess financiella ruin, som redan står för dörren och icke sårdeles långe kan undvikas. Det år ett sårdeles mårkligt fenomen, att Österrike, oaktadt det med möda sammanhåller de besittningar, det redan eger, åndå rufvar på planer att utvidga sitt vålde. Dessa förstoringsplaner vånta nu på sin utveckling å ers SETS ORSRITENNEN SET SEO oe AO RT SANDER SERENA NS ONCE — —