Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1850, sida 1

— Riksdagen. Herr Petres anförande i representationsfrågan uli Borgarständets plenum den 14 December. I den votering, som uti förliden Onsdags plenum inom Borgareståndet sist egde rum, tillhörde jag minoriteten. Derigenom beslöts, att det hvilande representatioassörslaget icke skulle förrån längre fram, till afgörande hos ståndet förekomma. Detta beslut var, under nårvarande får ståndet klart utredda omständigheter, efter mitt förmenande, ett förhastande, tillkommet måhända af den hänförelse, som en majoritet, i känslan af sin öfvervigt, lått kan iräka. Nu. sedan den i går våntade talmanskonferensen icke egt rum, år jag i ovisshet om den dag i nåsta vecka då de öfriga Riksstånden till definitif pröfning företaga representationssrågan. Fördenskall återstår för mig ej annan utvåg ån att taga nårvarande ögonblick i akt, för att i denna fråga afgifva mitt yttrande. Min i densamma innehafvande, isolerade stållning, tillåter mig icke att uppskjuta dermed, till en för Borgareståndet ånnu obeståmd tidpunkt. Det år får mig alldeles oundgångligt, att icke längre fördröja meddelandet af min, sedan lång tid tillbaka, närutinnan sattade mening. Jag tillhör visst icke antalet af dem, som inom det offentliga lifvet, af ren halsstarrighet, vidblifva en förut sattad opinion, utan att någonsin gifva vika för bättre och öfvertygande skål, men i denna nationens stora lifsfråga, har jag, ju mer jag begrundat densamma, vål vunnit styrka för min fårut stadgade öfvertygelse, men deremot icke funnit ringaste anledning att, i det hufvudsakliga, fråntråda den. Alltid har jag åfven med både ord och handling visat detta och det år således icke mitt fel, om ett annat förhållande någonsin blifvit mig påbördadt. Så kort som ske kunnat, har jag sammanfattat mitt yttrande, och anhåller att få aflemna det till bordlåggning jemte det hvilande representationsförslaget. Dot lyder som följer: Innan jag ånnu hade tagit nårmare kånnedom af det hvilande representationsförslaget, var jag mot detsamma redan prevenerad. Denna bekånnelse påkallar en förklaring, som det torde tillåtas mig att nu först utveckla. bDertill fordras att kasta en återblick till 1844 års riksmöte. Högeligen förnärmad af några serdeles tånkvårda företeelser inom riksdagens högre kretsar, var regeringen vid slutet af sistnåmnde år betånkt att till stånderna afgifva förslag till representationsförändring. Den låt till och med förstå, att en proposition derom kunde når som helst vara i beredskap. Frågan förföll likvål i anseende till Hans M:t Konungens resa till Norge i Februari 1845. Den vanliga striden emellan det norrska byråkratiska elemen