diga belåtenhetens tid. HU (Låsaren och hr Hjerta behagade ursåkta det lilla smålöje, som ofrivilligt spelade kring våra låppar, då vi talade om den der oskyldiga barnaperioden. De allvarsamma minerna komma tids nog: de åro redan i antåI gande.) , Allt år förgångligt under solen — såger den vise. — I hvarje hjerta slumrar, enligt skaldens ord, ondskans Höder; han begår ingenting båttre ån att blifva våckt, så att han får gifva den barnafromme Balder banesåret. Hr Hjertas Höder vaknade vid den franska och de öfriga revolutionernas buller. Barnaperiodens Baldersfrid försvann. Reformagitationerna började. Oro spred sig i sinnena och det goda förhållandet emellan Regeringens och Aftonbladets ,styrandeviljor. var förbi. Aftonbladets reformåsigter vunno intet erkånnande af Regeringen; det var således icke mer ån rått, att Regeringens representationsförslag mottogs af Aftonbladet, att börja med, under knot och brummande. Svalget vidgades; förvirringen och osåkerheten ökades. Man trodde sig tillochmed förmårka ett djerft revolutionssörsök i Stockholm ledt och anlagdt af 8 a 10-åriga gatpojkar. Aftonbladet visade sig morskt. Efter någon tid reste hr Hjerta till Paris, för att på ort och stålle inhemta revolutionens hemlighet; Sverige våntade med båfvan, men han återkom -— det år vår subjektiva öfvertygelse vi uttala — såsom en åkta bourgeois. De föråndrade äsigterna fingo likvål icke sramställas alltsör tvärt och brådstörtadt, det förstås. De borde bemantlas och till en viss tid hemlighållas. Undertiden intråssade, att i Paris, och öfverallt annorstådes den reaktionåra bourgeoisien började att bryta sig lås ur det demokratiska partiet, med hvilket den först förenat sig, samt att ansluta sig till de resp regeringarne. Vid denna tiden började hår i Sverige Bore ansluta sig till Aftonposten, hvilken alltid försvarat regeringens representationssörslag. Att Aftonbladet sedermera bitrådde denna anslutning, år kändt. Huruvida detta blifvit föranledt antingen genom någon hos hr Hjerta rotfåstad plutokratisk öfvertygelse och förkårlek för bourgeoisien — eller genom någon af hr Hjerta nård förhoppning att dymedelst möjligen blifva återförsatt i den der sålla barnatiden— eller genom någon hos hr Hjerta vaknande Önskan att såsom medlem i en, efter förslagets genomdrifvande förmodad, Ankarsvårdsk minister kunna gagna sitt ålskade fådernesland och genomföra sina storartade kosmopolitiska planer — eller slutligen genom en förenad samverkan af slagets fall ådagalagda anstrångningar att twå den grå fårgen ur sitt ansigte, för att sedan med en tillgjordt liberal uppsyn och pseudodemokratiska later kunna framstå för — sina prenumeranter, år, i sanning, ett så eget fenomen, att en kort skildring af detsamma förtjenar upptagas så som ett slags apostill till våra artiklar om Representationsfrågan. — Att vi stålla våra ord namneligen till Aftonbladets hufvudredaktör, hr Hjerta, torde kanske någon, med anledning af Aftonbladets personliga bittra utfall mot oss i N:o 295, anse såsom en utåfning af vedergållningsråtten. Så år det icke. Vi hata och afsky alltför mycket den småsinta ilska, hvilken, oförmögen eller ohågad att åstadkomma någon bevisning i sak, fråser ut sin galla mot personen, att vi, åfven då Aftonbladet föregår med ett sådant exempel, skulle nedlåta oss att sölja detsamma. Orsaken, hvarför vi nu vånda oss till hr Hjerta personligen, år ingen annan ån den, att vi hysa en till visshet grånsande förmodan, att hr Hjerta i den nuvarande Aftonbladsredaktionen nåstan ensam hyllar de bourgeoisiens plutokratiska åsigter, hvilka föranledt Aftonbladets rangerande bland de grå. Säkert år ätminstone, att tvenne äldre medarbetare i Aftonbladet, hvilkas litteråra och politiska arbeten och tidningsuppsatser allmånheten stådse mottagit med kårlek, tacksambet och bifall, ega alltför mycket hufvud och hjerta för att bitråda någon grå fraktions åsigter och planer. Håraf torde en förklaring kunna finnas, hvarför det stora Aftonbladet på sena re tider lidit en nåstan total brist på ledande artiklar i representationsfrågan, under det att likvål de minsta landsortstidningar innehållit sådana. Håraf torde också, måhånda, kunna utletas andemeningen af det i Aftonbladets prenumerations-anmålan så lått hånkastade uttrycket, att flera nva medarbetare för nåstkommande år sko