Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1850, sida 1

—ö— I H vittne till den högtidliga enthusiasmen hos dessa fri hetens vånner, hvilka, icke de nåsta dagarne, såsom de sjelfva trodde, men ej heller så lång tid derefter skulle taga herraväldet Öfver verlden. Sedan vapnen blifvit ordnade, beredde sig carbonari att tillverka den fana som skulle höjas i spetsen får insurrektionen. De erforo ett outsågligt behag att sammansatta denna så kåra fana med sina egna hånder. Cedric, den yngste af nattbråderne fattade en bred sabel, uppsteg ur grottan och afhögg en stor ckgren — Det år skada, sade han, då han åter kom ned, att jag i stållet för denna klinga icke har en guldklinga. — Emedan du huggit denna gren bland öÖfverservorna af den druidiska skogen? Svarade man bonom. — Ja, jag har också tagit den från en så våldig stubbe, att den såkert måtte vara en telning af den heliga eken. — Det år värdigt frihetens fana! Man fåstade på detta standar en trefårgad fana, då för tiden förbjuden i Frankrike; och Raoulx skref på det hvita båltet carbonarismens devis: Fede et liberta; derefter fåstade man på spetsen en gyllene örn, med utstråckta vingar. Efter denna förråttning framtrådde en ung prest, som var medlem af det hemliga sällskapet, och utialade välsignelsen öfver sanan, midt ibland de knabåjande carbonari. Forts.) ——