ettdera aristokratiens eller byråkratiens eller plusogkratiens sälttecken. Vi sade med flit: -mot samma fiende-; ty de allierade grå ega, noga råknadt, endast en farlig siende: liberalismen eller, såsom de sjelfva kalla den, radikalismen. De inse och erfara dagligen — fast de söka dölja det får sina underordnade verktyg — ati liberalismens krafter oimotståndligt tillvåxa; de veta och hafva tillochmed som hastigast erkånt (se Aftonbladet för d. 30 sistl. Oktober), att det nårvarande reaktionstillständet i Europa endast år sett öfvergående,som, långtifråån att sörsvaga, tvärtom ger styrka åt liberalismen, och som i morgon, kanske redan i dag, måste vika för denna. Når de veta och erkånna sådant och likvål med all makt förorda det skyndsamma antagandet af ett förslag, som, enligt deras eget medgifvande, år i så många och i så hufvudsakliga delar stridande mot solke s sanna frihet, men gynnande för några så penningoch embetsmån — hvad vill då den grå alliansen? hvad åsystar den egentligen? hvad menar den med sitt tal om bevekande omståndigheter-, som fordra förslagets antagande utan tidsutdrågt, oaktadt dess medgilna fel och brister? — Erkånna icke den grå alliansens tidningsorganer, mer eller mindre explicite, att de i grunden endast vilja den sanna folkfrihetens undertryckande? Vidgå de icke, om också endast genom omsvep, att de i verkligheten endast åsyfta uppstållandet af en så stark och kompakt aristokrati — i detta ords såmsta mening — att folkfrihetens försvarare, de liberala en gång för alla skola förlora modet att strida med hoppet att segra? Medgifva de icke nåstan uttryckligen deras mening vara, att det hvilande förslaget, hvarigenom deras ofvannåmnda vilja och åsyftan uppfyllas, skall, utan den kortvarigaste våntan på ett båttre och frisinnigare, antagas sådant det år, innan morgondagens håndelser ännu mer föröka liberalismens redan fruktansvårda krafter? Om också endast en eller två af partiets anförare hafva klart fattat detta nyss antydda mål, under det att de öfriga af missfårstådt i nit eller af andra bevekelsegrunder arbeta får ) samma måls ernående, så år det likväl onek. ligt, alt, hvad vi hår ofvan uppgisvit, år partiets ledande, innersta tanke; åfvensom det år säkert och visst, att förslagets senomdrifvande och oföråndrade bibehållande måste fåra till ett sådant mål, åfven om det icke vore åsyfadt. De grå inse således, att den egentliga saan hotar dem från de liberalas sida. Derör vilja de gerna i folkets ögon ståmpla dem åsom radikaler, det vill i deras mun såga mstörmingsmån. Men de liberala åro endast den mening radikala, att de, så vidt det kan tå tillsammans med statens lugna och frediga utveckling, vilja, om möjligt, gå till roen af det onda och, för att nyttja en annan ild, taga ut det långsta möjliga steg till ett åttre. Detta går stundom, enligt den grå sigten, vissa :välförvärfvaderåttigheter för åra. Derför år liberalismen de grås vårsta ch oförsonligaste fiende. I Sannt år det visserligen, att man stundom får I öra de grå kåmparne ropa och hojta åfven mot e konservative; men sådant sker hufvudsakgen för att vinna ynnest och sympathier af — Tag IA...dg , a