Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1850, sida 1

Snållposten nu likvål icke haft ett ord til hans försvar. Kapten Å. kan visserligen all för vål undvara Snållpostens försvar, enå han liksullt stär fullt råttsärdigad uti hvarje råttånkandes ågon, men Snållpostens stillatigande i denna punkt utgår dock ett lite bidrag till karakteristiken af dess alltsör stor: Samvetsgranhet.Angfartygets härvarande kommissionär, hr Hedman, har man likaledes på ett högst ovårdigt sått velat göra till föremå får misstankar, att genom sitt handlingssått hasva varit vållande till kolerans uppkomst hår på stållet, och Snållposten har med en synnerlig förkårlek omfattat ett af vaktmåstaren Holmberg afgifvet skriftligt vittnesintyg om ett samtal, som vid ångfartygets hitkomst den 27 Juli skulle egt rum emellan kapten Mattsson och hr Hedman rörande sjukligheten i Liubeck. Genomgå vi protokollerna, så finna vi, att nåmnde skrift aldeles icke öfverensstämmer med den vittnesberättelse, som Holmberg vid föregående förhöret afgifvit, enår han då aldeles icke kunde påminna sig, hvem kapten Mattsson samtalat med, men deremot uti sin skrift ej allenast med beståmdhet namngifver denna person och ordagrannt uppgifver båda ifrågavarande personers yttranden, utan åfven tillochmed ihågkommer den betydelsefulla om ståndigheten, att hr Hedman vid samma tillfålle gjort en svångning med ena armen-! Oaktadt denna mysterieusa elasticitet i Holm bergs minne, och ehuru hr Hedman i allo bestred sanningen af hvad Holmberg anfört, hvilket så mycket mindre kunde ega anspråk på trovårdighet. som det uppgifna samtalet ovillkorligen skulle ådragit sig uppmårksamhet af den mångd menniskor, hvilka vid fartygets ankomst voro församlade å kajen, så skyndade red. af Snållposten likvål genast, att uti får åndamålet vål afpassade ordalag referera qvintessensen af merberörda skrift, förkunnande för allmånheten, att man nu börjat komma intressanta saker på spåren.Derefter har Snållposten appart tvenne sårskildta gånger meddelat det -intressanta-och slående-dokumentet in extenso, och derpå byggt åtskilliga både för herr Hedman och kapten Mattsson högst krånkande conclusioner, allt naturligtvis i följd af ked:s stora samvetsgranhet.Redaktionen har ju -icke kunnat yttra sig ikolefrågan på annat sått, ån Red. gjort, och kan sannolikt icke heller göra det hådanefter, oaktadt kapten Mattsson vid sednaste sörhöret inI för magistraten likaledes i allo förnekat sanI I I I I I ningen af hvad Holmberg uppgifvit. Hvad i i öfrigt hr Hedmans förhållande betråffar, bår hvarje sakkunnig låtteligen kunna inse, att han, I fastån kommissionår för ångfartyget, icke kuni I nat beståmma eller afgöra något i afseende på passagerarnes landstigning och fraktgodsets lossning, hvilket vid ifrågavarande tillsälle icke ens karantänsbefålhafvaren hade någon råttighet att förhindra, då kapten Mattsson dels medhade rent sundhetspass och dels hade med nej besvarat de af kapten Ameen på honom, efter stadgadt formulår, stållde frågor, hvarbland år åfven den: fanns vid fartygets afsång, skepparen vetterligt, kolerasjukdom på isseglings-eller anloppsorterne gångse? (Forts.) —