I sanning nej, och det så mycket hellre, som hvarken brefvexlingen eller öfrige i beslag tagna handlingar dertill gifva ringaste anledning. Men -såger anklagelse-aktenbland brefven, addresserade till Unionen, innehåller ett dessa ord. Lefve den demokratiska republiken; snart skola vi hafva den sociala; ett tredje dessa ord: socialistiska bråder; ett annat från medborgaren Carette uppmanar Unionen att bilda en association af sömmerskor i Boulogne, ånnu ett fjerde bref, addresseradt till medborgaren Louis Blanc, innehäller dessa ord: vi bedja högeligen om medverkan af edert snille. De öfriga passagerne, citerade från denna brefvexling, åro lika stora prof på anklagelsens absurdite. Men sådant oaktadt föres detta oss till last, då det deremot ensamt år tillräckligt att visa vår oskuld. Skulle vi vål ånnu lefva i den tid, då man förföljde menniskorna emedan de sade -bröder i kristo, eller, äro vi icke förföljda emedan vi vilja förbättring af allas tillstånd och sådant genom progressiva, men framför allt fredliga reformer? — Må man öppet såga oss sådant, men må man ej då anklaga oss för en hemlig förening med politiskt syftemål, hvilket inför domstoln år detsamma som att vi konspirerat emot statens såkerhet. Men, såger anklagelseakten, Unionen blandade sig i Politiken, eller ville åtminstone göra det, emedan hon åmnade såtta upp en tidning, men var ej denna tidning oumbårlig för att realisera associationernas uppgifter: centralisera de olika sållskaperna och låtta det ömsesidiga ntbytet af produkter? Var det ej nådvåndigt att Unionen, som borde afhandla så vigtiga frågor, försökte att uppresa en tribun, från hvilken hon kunde W appell till alla sympathier, till alla talanger, utan afseende på meningsolikhet? Det år säkert att om Unionen lyckats att bilda denna organ, så skulle vi hafva emottagit artiklar från samvetsgranna och upplysta mån, ehuru de ej delade våra åsigter om associationsprincipen. Ty hvad vi framför allt sökte var upplysning, och vi skulle hafva emottagit den från hvilket håll, den ån kommit. (Forts.)