Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1850, sida 1

———— srån sin ensliga by och visa sig i la Rocdelle, sin födelsestad. Omkring klockan två begaf han sig till hotellet dOberon och bad att få tala serskildt med unga herrn i huset. Under landtmannens klåder bar Lambert i hela sitt sått en prågel af beståmdhet och vårdighet, som gjorde sig gållande bos hvarochen. Hotellets betjening, sedan de sagt honom att hr vicomten var utgången, bådo honom afvakta hans återkomst antingen i försalen eller i parken. . Efter några ögonblicks väntan, drog honom hans oro ut i den vidstråckta parken, som låg framför honom, och han fördjupade i de Skuggrikaste gångarne och löfsalarne. Uti några provinsståder tjenar parken till en större enskildt egendom åfven till en allmån promenadplats. Hotellet dOberons park var åfven Öppen för la Rochelles innevånare, hvilka hade tillträde genom porten i yttersta åndan deraf och kunde fritt promenera ånda till terrassen framför sjelfva hufvudbyggnaden. Men i provinsen promenerar man vanligen endast om söndagarne, och oaktadt låttheten att åfven om hvardagarne få tilltråde, samt kanske ock för den odrågliga hettans skull, fann Lambert parken alldeles ode. Morken var betickt med gula löf; slingerväxterna voro torra som lianer; deras klängande rankor, betäckta med guldgult nyancerade blad och blommor af de lisligaste färger, slatade sig upp, bildande tusentals genomskinliga arabesker, anda till trådens högsta grenar; Öfver deras kronor strålade en brånnande sol. Dagens vårma, tystnaden, pomeranslukten som uppfyllde luften påminte Lambert om vistandet i Texas. Han erfor en kånsla af denna Öfvergifna och trånande tillvaro som han sjelf så långe rånat. Minnet af den aflågsna förvisningsorten, der han lidit så myc