Nationalförsamlingens måte den 23 November upptogs till största delen af en diskussion, föranledd genom interpellationer från några medlemmar af bergpartiet rörande de politiska fångarnes behandling. De rysligaste och menskliga kånslan mest upprörande fakta lades i dagen. Tjufvar och skålmar behandlas i Frankrike ojemförligt båttre ån politiska förbrytare. Det klagades öfver att de transporterade i Algier ånnu höllos skiljda från sina familjer, att man i fångelset i Mazas höll de dömde i ensligt håkte, att man å Mont S:t Michel för de ringaste orsaker straffade dem med vatten och bråd, att man öfverallt låt dem sakna de nåd våndigaste klådespersedlar och gaf dem den uslaste föda. I ett af fångelserna hade en vakthafvande soldat, efter en enda varning, skjutit på en fånge, utan att hafva blifvit strafsad derföre, och fängelse-inspektören hade icke en gång vårdat sig om att undersöka, om fån gen blifvit sårad. Den invåndningen, att målningarne kunna vara öfverdrisna, bemötas båst med sådana ovederlaggda fakta, som först och fråmst att några af fångarne å Mont S:t Michel, hvilka efter Junidagarne af en krigsrätt dömts till galererne, men af presidenten be. nådades med fångelse, hafva ansökt att få komma på galererne, emedan de icke kunde uthärda behandlingen i fångelset; samt vidare att sjelfmorden bland de politiska fångarne i allmånhet tilltaga uti en försärande grad. Inrikesministern Baroche såkte, så godt han kunde, i ett vidlyftigare anförande, att bemöta de framstållda klagomålen och beskyllningarne. Ministern blef i flera punkter uppenbart gendrifven, men hvad brydde sig väl majoriteten derom? Utgående från den synpunkten, att de politiska fångarnes behandling måste betraktas som en partifråga, emottog den de hjertskakande beråttelserna med kalla hånskratt och uppoffrade hvarje känsla af råttvisa och billighet åt den tillfredsstållelsen att bibringa bergspartiet ett eklatant nederlag. I stållet får att, såsom sig borde, nedsåtta en undersökningskomitk, antogs den rena och enkla dagordningen med den stora majoriteten af 475 råster emot 205. I mötet den 25 förekom ett andragande af general Fabvier att frigifva Abd-el-Kader, hvilket nästan enhålligt förkastades. En motion har väckts i nationalförsamlingen att bevilja ett anslag af 600,000 Francs till understöd för anlåggandet af offentliga badoch tvåttanstalter. Förslaget, som med såkerhet går igenom, år ganska nyttigt. Regeringens plan år, att med de 600,000 Francs, som blifva beviljade, understådja de kommuner, som vilja anlågga offentliga badoch tvåttanstalter och som åtaga sig att sjelfve bestrida 3 af kostnaderne. Ett andragande af Grammont att förlågga regeringens såte från Paris till Versailles har icke blifvit taget i betraktande. 437 röster, deribland ministrarnes, voro emot, och blott 194 för detsamma. ENGLAND. Tvenne åmnen upptaga nåstan uteslutande engelska bladens digra spalter: demonstrationerna emot påfven och den stora expositionen. I de förra börja nu åfven de s.k. Weslyanerne deltaga. Å ett i London under lord-mayorns presidium hållet måte tadlades ministrarne för deras emot katholikerna, i synnerhet i Irland, alltför gynnsamma politik. För öfrigt upptråda redan ibland sjelfva katholikerne motståndare emot påfvens tilltag. Lord Beaumont, en katholsk pår, förklarar, att påfvens åtgårder försåtta katholikerne i England uti ett dilemma, som tvingar dem att antingen bryta med Rom eller överträda brittiska författningen. Irlands katholiker synas i allmånhet skånka de påfliga åtgårderna sitt bifall. Emigrantskeppet -Edmond.med 216 menniskor ombord, har förolyckats på Irlåndska kusten, hvarvid 96 menniskolif förspilldes. Sir John Herschel, den berömde astronomen, år designerad till myntmåstare i ledigheten ef