Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1850, sida 1

—N sag ——— — trycka eller pina själens gestalt; de vilja endast vara begränsade genom sin egen varelses råtla beskaffenhet. Med G:te brefvet slutar författaren det allmänna och går att inlåta sig i det enskilda, för att finna huru lifvets regel låter får hvarje hufvudämne. Han anser, att -massan af alle menskliga förhållanden kunna indelas i tre stora hnfvudslag: I. Lilvet i familjen — förhållandet mellan man och qvinna. Detta bildar en mensklig enhet al minsta slag till vidden; men utgårande den reela grunden och det verkliga hemmet för allt det öfriga. II. Lifvet i församlingen — förhållandet mellan Gud och menniskan, hvilket bildar en enhet af största vidd, utgörande den ideala grunden och möjligheten för allt det öfriga att vara. III. Lifvet i staten — förhållandet mellan folk och styrelse, hvilket bildar en enhet af mellanstorhet, utgörande det nådvåndiga medlet för allt det ölriga. Med uttrycket samhdlle förstås alla dessa tre enheterna tillsammans i ett helt. I de följande åtta brefven framståller författaren det enskilda rörande den första enhe? 3 FJ i ten: det rättare och battre sättet mellan man och ö — . (Jå 2 svinna. I intet ämne — erkänner han — knappt i politiken, är gåsningen i alla menniskors tänkesätt större. Knappt öfver något har Konventionaloch Auktoritetsbegreppen spridt en för Guds helsa i menniskan farligare dimma. Försattarens tankar i detta åmne åro till sina grunddrag redan kånda genom I I beråttelsen-Det går an; nu framstållas de i nårvarande -afhandling,utförligt, systematiskt. : Vi vilja icke gå låsarens vettgirighet i sörvåg. Såkert skall ingen underlåta att tillegna sig detta arbete; vi våga försäkra att det skall låsas med utmårkt nöje. Och hos hvarje låsare, som nitålskar får ett högre, ett ådlare lil, skola dervid ljusa, glada framtidstankar våckas. Fjortonde brefvet, slutbelraktelsen, inledes med följande uttryck: sJag har nu genomgått systemets förnämsta organisationssormer. Uppfattar man dem ö grundligt. genomtänker dem i helhet, och ser deras inbördes verkan på hvarandra, så sinner man i och med detsamma beskassenheten af alla mindre detaljbestämmelser, utgående från och beroende af hufvudpunkterna. Då saken håde år ny och genomgripande, faller det al sig sjelf, att för en begrundare deraf huudradetals anmårkningar i början resa sig upp, med anspråk att blifva besvarade. Jag skulle knnna upptaga dem, stycke för stycke, och belysa dem alla. Men hårtill fordrades volumer. Sådana komma ock nog en gång att skrifvas öfver detta ämne. Ty saken år oafvislig.Försattaren lofvar äterkomma till de två äterstående enheterna: Lilvet i församlingen det religiösa) och Lisvet i staten (det politiska. Vi asbida detta löstes sullgörande med otäighet. nnO.C ——