Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1850, sida 1

bela Europa utöfva ett vigtigt inflytande. Vid I sådant förhållande torde det intressera allmäånheten att få veta, huru utlandets politici bedöma stållnigen. Vi meddela derför följande af E. D. Forgues, chef för utrikesdepartementet i Le National: -Man hade försåkrat, att öppnandet af de preussiska kamrarna, utsatt till den 21 November, antagligen skulle blifva ajourneradt. Kabinettet i Berlin, fast beslutet att upprätthålla freden, hvad den ån kostade, ville — I sade man, — undgå det omedelbara sammantråffandet med den offentliga opinionen och undandraga sig de lidelsefulla anfallen af hvarje parlamentarisk opposition; — den yttersta högrans såvål som det s. k. konstitutionella partiets. Utgången har motsogt dessa förutsägelser. De preussiska kamrarna hafva på den beståmda dogen öppnats och konungen har i dem infunnit sig för att betyga, att han icke sökte krig; att han icke ämnade försöka göra ingrepp si i någons rått, men att han ville en organisa tion af det gemensamma fåderneslandet, som öfverensstämde med Preussens stållning. Han hoppas, sade han vidare, att underhandlingarna rörande det germaniska förbundets blifvande organisation snart skulle slutas med ett tillfredsstållande resultat; slutligen vådjar han till det preussiska folkets upplysta förstånd, dess starka handlingskraft, får den håndelse ett krig skulle utbryta. ) Dessa fredliga utlåtelser hafva likvål, enligt tidningarne, srambragt ett krigiskt intryck.Och det förundrar oss alldeles icke. Brånnugnar kunna stundom blifva så upphettade, att sjelsva vattnet, som man slår öfver dem, tyckes förvandla sig till olja och åstadkomma brand. . O0 2 Preussen synes vara i en sådan belågenhet. 3 En af våra vånner, som den 24 November anlånde från Köln, har der fått se de sållsammaste scener. Soldater sprungo utåt gatorna ropande: Ner med Österrike! Borgrarna svarade på dessa rop och i de ståndigt fyllda krogarna fraterniserar folket med armen. Folket betraktar kriget såsom oundvikligt. Vi framhårda uti att betrakta det såsom icke intråffande. Österrike kan möjligen önska en konflikt, i följd hvaraf det kunde få underhålla sina trupper på fiendtliga eller allierade områden. — — Det kan vidare Önska en sådan, för att låta sina misskrediterade assignationer öfversväimma 2 de länder, der det komme att herrska med styrkans rått. Det kan slutligen önska en sädan, emedan det i nårvarande ögonblick — och blott i nårvarande ögonblick — kan påråkna Rysslands bundtförvandtskap; — under det att I Frankrike står på grånsen med — i armen gevår. Men kriget skall icke utbryta; — det skall icke utbryta, emedan — åfven om Preussen vill — Preussens konung likvål hvarken kan eller vill kriga. Karl Alberts spåkbild, hvilken hela Europas reaktionårer frammana till hans hufvudgård, skall ensam vara tillråcklig att hålla honom tillbaka. Kriget, hvilket uppenbarar folkets makt och inflytande, år dessutom endast tillåtet för suveråner, som sitta tryggt på sina throner. Och Fredrik Wilhelm minns ånnu, huru hans thron skakades är 1848.