Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1850, sida 1

—— — ————— De fyra sergenterne i la Rochelle. Ås Clemence Robert. (Forts. fr. N:o 273.) I — Tjugo tusen Francs! ...toka... hvar vill du lt jag skall taga dem? L har dem vål i kassan eller hos vår notarie. — Men om så vore, sade han darrande af otåligInet, så år det icke för att gifva dig dem. — Det handlar ju icke om att gifva, efter ni påPbtår, att hela er förmögenhet tillhör edra barn. 1 — Men inte för att gifva ut den. — Hvad skall man med förmögenhet, om man icke får anvånda den? I — Jag förvaltar densamma, så att den förökas och Ynöres fruktbärande. -Ni håller på den. — För er skull. -Nå, då måtte ni vål vara glad Öfver, att min bror och jag kunna hafva någon njutning deraf. -Gå för fan i våld begge två, skrek hr Pontarö er, i en så häftig uppsvallning af vrede, att den väre mannen i hela sitt lif aldrig erfarit en dylik. — Må göra, sade Edith kallt, låt oss ej mera tala årom. — Hr Pontarlier stannade hastigt i sin gång, stödNe sig med båda händerna på sin kåppknapp och sae i en ton af ytterlig bestörtning: — Ack! Hvad har jag gjort himlen emot, att jag all ega sådana barn! i — Derester var han oförmögen att tänka redigt. — Edith återvånde in för att skydda sig mot solsircdlarne och utsträckte sig behagligt på en kanape.