det icke nödvändigt att vålja delegerade för att åstadkomma denna centralisation? Detta, det sjette skålet till Unionen. Man kan lått inse att det var omöjligt för Unionen att under några få månaders verksamhet inrätta skola och ordna barnundervisningen; men de i beslag tagna protokoller och kassaboken skola bestyrka att ej någon nödlidande förgåfves anropat om hjelp, och att en summa af omkring 140 francs blifvit anvånde till understöd. Associationerna saknade kredit. För att erhålla den var det ej vårdt att vånda sig till regeringen, som nu mer ej ville hjelpa dem och till och med vågrade att utdela hvad ån obetaldt återstod af de utaf konstituerande församlingens voterade 3 millioner. Lika litet hade assoclationerna någon hjelp att vånta från Frankrikes bank eller från de enskilta bankerna. Återstod således endast för associationerna att finna medel attgifva hvarandra I ömsesidigt förtroende och kredit. Nå vål! för att studera och lösa detta problem, var det ej nådvåndigt att associationerna valde delegerade? Se hår sjunde nödvåndigheten att bilda en union. Unionens kommission redigerade statuter, som blefvo granskade och antagna genom delegerade från mer ån hundra associationer. Det derom uppråttade kontrakt har blifvit inregistreradt, exemplar deraf nedlagde hos republikens prokurator och sedermera publicerade i flera tusen exemplar! ... I sanning ett nytt, eget slags hemligt sållskap, som låter inregistrera sina statuter, nedlägga dem hos republikens prokurator och publicera dem i slera tusen exemplar! ... Lätom oss tillse huru denna kommission gått tillvåga för att låsa frågan om kreditens organisering; en fråga så vigtig och svår att våra lagstiftare ånnu ej annorledes ån theoretiskt vågat nalkas den. Må man dock ej tro att dessa intelligenta, men modesta arbetare, hafva haft pretentionen att tåfla med våra statsekonomer; men, vi återupprepa det, denna fråga uppkastade sig sjelfmant och nödvåndigt för associationerna; de måste antingen låsa frågan eller upphöra. Kommissionens medlemmar fattade åfven hela vigten af det verk som blifvit dem anförtrodt. Blef krediten ej organiserad, så skulle största delen af associationerna blott vegetera och derefter då. Kommissionen grep verket an med en berömlig ilver; trådde tillsammans alla aftnar efter slutadt arbete för att studera och diskutera långt in på nåtterna. De delegerades församling hade voterat ett skadestånd åt kommissionens medlemmar; men desse vågrade emottaga sådant och ansågo sig hafva fått tillråcklig belåning genom sina kamraters förtroende. Emissionen af kreditpapper, till principen faststålld af folkets bank, hade blifvit försökt af några associationer. Men denna emission hade det felet att hvarje association för sig utslåppte kreditpapperen. Ett förhållande, som gjorde att dessa papper endast gållde inom associationen, hvilket, derest de andra associationerna följde samma princip, skulle hafva förorsakat de största oordningar. Det var således nödvändigt att göra kreditpapperen lika och att utslåppa dem alla från ett håll; det var nådvåndigt att de ej vore den eller den associationens kreditpapper utan hela unionens. (Forts.) )