Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1850, sida 1

— —— vaggades i ljufva drömmar, då Arthur vidrörde henne. Det friska vattnet, som badade hennes panna, Arthurs nåsduk hvarmed den astorkades, och hvars vålluktande doft hon inandades, den unge mannens hand, som hon Sstundom kånde vidröra sina läppar, skänkte henne ett förut okåndt behag. Blodförlusten hade försvagat hennes tankeförmåga, men i samma mån hon återkom till medvetande blefvo hennes kånslor dubbelt starkare. ... Hon påminte sig dock aftonens håndelse, och hade ett tydligt medvetande af att hon befann sig uti Ärthurs armar: men utan att ega den sorgliga förmågan att kunna lida deraf, eller kånna fruktan öfver sin belågenhet. Hvad hon klart insåg var, att den man, som hon kort förut sett omgifven och beundrad af så många lysande damer, nu var hos henne och endast åt henne egnade sin uppmårksamhet. . . Kårleken, som ofta tåndes blott genom andras exempel, hade nyss djupt sårat hennes själ, då hon såg Arthurs blickar så oupphårigt fåstade på den vackra Engelskan, når hon såg honom trycka denna unga qvinnas hand . då skulle hon hafva velat gifva hela sitt lif får en enda af dessa ömhetsbetygelser