Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1850, sida 1

hennes eget hufvud, men hvaraf hon aldrig ssått njuta i sin faders trådgård. En lång stuud betraktade hon de tvenne damer, hvilka hon genast i början sett uti parken, i sällskap med den åldre grefve dOberon, kapiten dHerbier och hr Marchangy. Gilberta, som icke kände deras namn, såstade sig vid dem utan att veta hvarjöre: men hon inpråglade under denna afton deras drag så i sitt minne, att hon aldrig skulle kunnat glömma dem. Arthur dansade en qvadrille med miss Julia. Under några Ögonblick, då de stannat vid fönstret, mårkte Gilberta den beundransvårda uppmåärksamhet vicomten visade sin vackra dansös. Miss Julia talade franska ganska illa, men Gilberta såg med bitterhet på den min hvarmed Arthur lyssnade till hennes ord, att, hos den priviligerade qvinnan, sjelfva felen blifva behag, och hon hatade nu af allt sitt bjerta denna Engelska och hennes språk. Denna vackra miss var då högst animerad af dansen; den lifliga rodnaden i hennes ansigte sörhöjde ånnu mer de blåndande hvita armarne och den blottade halsen. Arthur kastade på henne blixtrande och åmma blickar, af hvilka Gilberta erfor en bitter lycka,