Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1850, sida 1

Der kunde hon icke motstå det sorgliga nöjet, som betraktandet af stora verldens taflor erbjöd henne; den fantastiska hågring, som visade henne dess friska grönska, lefvande källor och praktfulla blommor, utan att hon kunde nå dem, gjorde den fattiga, kala och torra verld, hvarvid hon var fåstad, ånnu kånnbarare får henne. Framför salongfönstren, som voro öppna åt terrassen till, reste sig höga pomeranstråd; bakom ett af dessa, ånda till roten lummiga tråd, kunde Gilberta dölja sig helt och hållet och taga en öfversigt af festen. Det var en sommarbal, frisk, behaglig och mindre talrik ån liflig. Man dansade efter pianoforte; musikens svaga toner öfverröstades af de lediga konversationerna och de dansandes dåmpadade skratt, ty ute var allt lugnt och stilla i den sköna natten... Åsynen af denna salong, hvarest diamanter och blommor voro blandade om hvarandra på en grund af speglar och förgyllningar, var praktfull och hånryckande. Gilberta afandades denna valda societet allt: rikedomen och sorgfriheten som bibehåller skönheten, de minsta artiklar som tillhörde lyxen och paryren; hon afundades den tillochmed den Jjafra vållukt som trångde in från pomeranstråden och nu spridde sig öfver