Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1850, sida 1

—6 — Privilegium. Under den större delen af hans 200åriga landsflykt, utropar vidare bladet, hafva vi haft ibland oss en man med denna I renhet i karakteren, denna utmårkta intellisgens och flåckfria hängifvenhet får en helig sak, hvilka beråttiga honom att såttas i jembredd med icke ringare mån ån Milton och vVane. Huru vi hafva behandlat honom, eller tillåtit honom behandlas, dertill kunna sir James Graham och Times vara vittnen. Den förre (under det han var inrikesminister) öppI 3.57: nade hans bref; den senare har planmåssigt soch i stor skala nedsvärtat honom. Detta var, tills får kort tid sedan, allt hvad engelska allmånheten visste om Mazuini.Daily News anmårker imellertid, att engelska låsare, ehuru de låtteligen böra komma till att beundra Mazzini och vårdera hans sållsporda talanger, likvål skola få svårt får att fullkomligt begripa honom, om de ens någonsin komma derhån. Med allt sitt herravålde öfver engelska språket, åro hans karakter och idger helt och hållet italienska, och följaktligen så fråmmande som möjligt för hvad som de fleste engelsmån skola vara benågne att hylla eller fåsta sig vid. Af denna och andra orsaker, tror nåmnde tidning, att Mazzinis appell till engelska folket (hvilken utgör förnämsta delen af den ifrågavarande brochyren) nåppeligen kan påråkna den framgång, eller det gynnsamma intryck, som skulle hafva blifvit fallet, om samma materialier blifvit ordnade af en kompetent engelsk försvarare af den republikanska saken i Italien. Det ingår i Mazzinis plan för det ifrågavarande arbetet att försvara den del republikanerne tagit i kriget uti Lombardiet 1848 samt tillika visa att krigets olyckliga utgång förorsakats genom det monarkiska partiets misstag och dumheter. Monarkismen blir dervid illa åtgången, och republikanismen upphöjd på den förras bekostnad. Härmed kan dock Daily News icke rigtigt förlika sig, och undrar huru en man med Mazzinis skarpa blick och logiska styrka kan fåsta så mycken vigt vid styrelsens blotta form. I I sitt söretal anför han imellertid mot monarkismen ett argument, om hvilket nåmnde tidning får medgifva, att det besitter en ansenlig styrka. Det lyder som följer: Italiens traditioner och dess nuvarande stållning åro lika exceptionella. Italiens traditioner åro hufvudsakligen republikanska. I England har det aristokratiska elementet ett måktigt inflytande, emedan det har en historia; vål eller illa, har det organiserat samhållet; det har skapat en makt, frånryckt koI nungaväldet, genom att eröfra garantier för undersåternes råttigheter; det har delvis grundagt Englands rikedom och dess inflytande i itlandet. Det monarkiska elementet har ånnu stort inflytande på Frankrikes tendenser, emeI lan det likaledes har anspråk på ett vigtigt lad i nationens historia; det har frambragt n Carl den store, en Ludvig XI, en Napoeon; det har bidragit att grunda Frankrikes nhet: det har med kommunerne delat risken ch åran af striden emot feodalväldet: det har mgifvit nationalfanan med en strålglans af rigisk åra. Hvilken historia har vål italienka monarkien och aristokratien? Hvilken do — A — ——