Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1850, sida 1

sksctinaeteeetctnilankcattct:MMA bland annat i lagstiftningen om gåldenärer Efter fruktansvårda skakningar, som hotade samhållets bestånd, och då slutligen förtryeket gick för långt, tilltvingade sig plebejernett ord med i laget, hvilket naturligtvis eljest aldrig godvilligt blifvit af patricierna medgifvet. — I Frankrike sågo vi huru penningevåldet i dess minst förhatliga form (der var neml. ingen röstskala) likvål under 33 års fred var nära att föra landet till branten af undergång, huru industrialismen med dess hvita slafveri uppammades genom ett hinderligt tullsystem, huru penningen, fruktande kriget, nedsatte Frankrike till en nolla bland de stora nationerna. — Äfven hår tog våldet ut sin I rått. England, rikedomens, bördens, privilegiernas och den skenbara frihetens förlofvade land, behöfver endast påpekas; hvarje opartisk skall medgifva, att svalget derstådes mellan rike och fattige, representerade och orepresenterade så tilltagit att det svårligen i godo kan fyllas. Många andra exempel kunna anföras, såsom Norges, der ingen benågenhet finnes hos stortingets flertal att utstråcka valråtten till de obesutne. De i Österrike, Preussen m. fl. tyska stater utfårdade konstitutioner, hvari valråtten grundats på skatt eller förmösgenhet, hafva endast genom reaktionens bajonetter kunnat påtvingas, och likvål vill man nu, såsom ett framåtskridande, lemna åt det vid politisk frihet vanda Sverige en samhållsordning, som i Tyskland hvarje ögonblick hotas af en eruption! I all denna europeiska rillervalla år det med förkärlek tanken dröjer vid det lilla Danmark som af sin förut envåldige konung erhållit en konstitution, så beskaffad att landets framtid derigenom år betryggad. Af hvad hår blifvit anfördt torde tydligen synas, att ingen förhoppning år bedrågligare ån den om valrättens utstråckande, sedan förmögenhetsinnehafvarne tagit hand om lagstiftningen. Utom historiens vittnesbörd ligger sådant i sjelfva sakens natur. benningen år nu för tiden en alltför nyttig och nådvåndig vara, att icke dess innehafvare skulle af alla krafter söka föröka densamma. Genom besittningen af lagstiftningen finnes ett sått att lagligen befordra detta mål. Arbetsklassen får visserligen betala kalaset, men detta har gått fullkomligt lagligt tillvåga. Ått godvilligt afsåga sig en sådan fördel, kan naturligtvis ej begåras. Ins., som långe nog uppehållit sig med ofvanstående granskning, går nu att framstålla några grunder för den gordiska knutens, representationsfrågans, låsning, åfven med fara att synas förmåten. Hår år neml. endast frå ga om att få några hufvudvilkor gifna, hvilkas konseqvenser sedan förslagsvis uppstållas. En föråndring i den nårvarande representationen torde böra uppfylla följande vilkor: :o. Vara till våsendet ett steg framåt i demokratisk riktning, men tillika en utveckling af bestående förhållanden; 2:o. Förenkla riksdagsmachineriet; 3:o. Vara så beskafladt att det vinner de fyra ståndens samt konungens bifall. Största svårigheten ligger i motsatsen af första och tredje vilkoren. Det andra, form—33 Tr ran