De vanliga helsningstalen hafva åfven den 22 ågt rum emellan stånden. Adelns deputation anfördes af öfverkammarherren Nils Gyldenstolpe, som på förhand uppläste sina tal, hvilka endast innefattade de för sädane helsningar ösliga artigheter och aktningsbetygelser. Detsamma var också förhållandet med helsningstalen till adeln af borgareståndets deputation, som anfördes af riksdagsmannen för Stockholm, hr rådmannen Gråå, och af förre talmannen Anders Eriksson i Tjåra, i spetsen för bondeståndets deputation. Deremot var presteständets helsningstal, som upplästes af biskop Bergman, så mycket mer breddadt, och innefattade så att såga en sormlig anhållan om en offoch defensiv-allians emellan adeln och presteståndet, serskildt i afseende på representationsfrågan. De vålbekanta uttrycken om arfvet af förfädrens ärorika minnen, skakande af samhållets grundvalar m. m. voro åfven hår på ett prydligt sått anbragta; också förklarade landtmarskalken i sitt svar å ståndets vägnar sin tillfredsstållelse öfver den emottagna helsningen. Vid deputationerna till presteståndet afhördes ingenting mårkligt, om icke uti erkebiskopens svar till bondeståndet, hvarest förekom det uttrycket, att han visste att bon-deständet skall veta att skilja emellan loc-Kkande förespeglingar och det redbara man reger-. Till adelns deputation yttrade ock erkebiskopen, -att under prestens drågt skall ridderskapet och adeln finna samma mod, -som under vapenrocken-, åfvensom han -hoppades, att det högvördiga ståndet skulle ledas af adeln, om det högvördiga ståndet -tilläfventyrs någon gång skulle tveka-. Dessutom uttalade han öfver adeln sin varmaste och hjertligaste vålsignelse, samt öfver bondeståndet blott och bart sin vålsignelse. Innan ståndet upplöstes, rådde der en allmån munterhet, i anledning af åtskilliga humoristiska infall både af erkebiskopen och flera andra ledamöter, i anledning af bjudningen till middagsspisningen den 23. Borgareståndets plenum den 22 November. Ståndet sammantrådde kl. 11 f. m. och öfverenskom, att den 23 samlas för att afgå till storkyrkan och rikssalen. Sekreteraren upplåste helsningstalen till de öfriga stånden. Hr Wern föreslog, att skrifvelse skulle afgå till Götheborg med tillkännagifvande af den ledighet i representantskapet får Götheborgs stad, som uppstått genom hr Wijks utnåranande till talman. Derefter framstållde hr Petr förfrågan, huruvida K. M:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof skulle först afgå till statsutskottet, eller förut meddelas stånden, hvilket sednare han ansåg vara ändamälsenligast. Talmannen lofvade att söka förskaffa svar hårpå. Härefter följde helsningsdeputationerna från de andra stånden, hvarvid mårktes, att presteståndets deputationstal innehåll vackra och sirliga antydningar, att de gamla formerna ej åro att förkasta, om de blott lifvas af kärlek o. s. v. Sammankomsten slutades med val af kansli och betjening. Till notarier utsägos hrr Rundqvist (att äfven i egenskap af vice sekreterare tjenstgöra), De Mare, Hjärne och Lang; till kanslister, hrr Gahn, Becker, Abelin och Ahlborg, samt till suppleanter, hrr Stenberg, Runeberg, Mechel och Holm. Till ledamöter i talmanskonferensen af presteståndet antogos, efter erkebiskopens förslag, biskop Holmstråm och domprosten Reuterdahl; suppleanter biskop Hallström och doktor Broman. Borgareståndet valde den 21 till ledamöter i talmanskonferenserna, till slutet af året, hrr Petr och Lagergren. Ständet Öppnade den 22 sin låktare för allmånheten. AA RE XEXLKO RO OO GK —