Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1850, sida 1

Åck, Gilberta! Nu, just nu måste du gifva mig ett såkert hopp, ett sannt och heligt kårlekens ord!... Du vet icke huru vål Jag behöfver det! O, min Gnd! utropade Gilberta, sedan hon kastat en blick på klockan, de åtta minuterna äro redan förbi! .. Skynda dig! Raouk störtade bort som en pil och anlände till bastionen, just då trummans ljud kallade honom till tjenstgöring. Då nattbrödernas chef märkte det förhällande, som egde rum emellan Arthur dOberon och kapiten dHerbier, hade han fattat starka misstankar om Carbonari-ådlingens sannt med borgerliga tånkesått; så mycket mer som Vicomte dOberons sått att uttrycka sig under sista sammankomsten, förvandlat denna misstanka till fruktan. Bories fruktade en karakterssvaghet, som kunde blifva farlig för den gemensamma saken. Tidigt på worgonen den 1 Augusti hade han haft en öfverlåggning med Raoulx, och begge ansågo af högsta vigt, att Arthur dOdberon infann sig på den högtidliga sam I mankomsten samma afton, då alla de invigde borde vara samlade för att aflägga den för konspirationen beståmda eden, vid åfventyr af att blifva ansedde som förrådare mot sållII lI