Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1850, sida 1

vänner vid fekållan. Knappt en månad hade förflutit, och hon tycktes under denna korta tid hafva passerat från barndomen till ungdomen. Uttrycket i hennes ansigte var beståndigt tankfullt, ofta sorgligt och trånande, stundom lifvadt af blixtrar utaf glådje och triumf. Den nattliga vandring hon företagit i den vackre obekantes sållskap hade varit en vigtig händelse i hennes obemårkta och enformiga lif, och slumpen hade bidragit att förlånga minnet deraf. Den unge fråmlingens portrått, hvars infattning hon åtagit sig att låta laga, hade efter reparationen blifvit återlemnat till henne, och egaren hade försummat att låta håmta det; och emedan hon hvarken kånde hans namn eller bostad, hade hon icke kunnat skicka honom det åter, utan portråttet hade qvarstannat i hennes hånder. Dragen på detta miniaturportrått egde ett tjusande behag, och ifrån den första dagen kunde Gilberta icke afhålla sig ifrån att ofta kasta sina blickar derpå. Detta betraktande, som hon vant sig vid att företaga i hemlighet; i förening med minnet af en enda afton, uppfyllde hennes själ med dessa ljufva, romantiska dråmmar, dem unga flickor så ofta skapa sig.