Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1850, sida 1

del. Hur mången rik ansedd man som eger intet? Huru mången komme ej att i följd af vingleri och förmåga att ligga i stora assårer erhålla en betydlig valrått? För de öfrige skall slumpen afgöra! Förut år visadt systemets inkonseqvens och orättvisa att undertrycka de fattigare bolagsmånnens rått; men når man kommer till kritan, så kan sjelfva patronernes rått endast afgåras af slumpen. Således genom brist på en enkel tillåmplig råttsgrund, blir följden en råcka af oegentligheter; man begår först en oråttvisa och sedan en dumhet. Då mången i dfrigt liberal man finnes, som i ett slags förtviflan öfver det nuvarande oefterråttlighetstillståndet, heldre vill antaga det hvilande förslaget, och då ganska många hoppas att genom antagandet vågen till valråttens ytterligare utstråckande vore öppnad, så må hår endast tillåggas några ord om sannolikheten af detta utstråckande. Ståndseller klassvälde år ej så seglifvadt som penningeoålde. Sanningen håraf bör man med uppmärksamhet på förhållandena slått finna. Ståndsvåldet, ehuru olycksbringande har dock den negativa förtjenst att, genom de olika interessenas split intet element af samhållet fullkomligt undertryckes. Under samhållets framåtskridande borttagas efterhand ståndsprivilegier och dylikt. Man kan tånka sig ett borgarestånd jemte handelsoch nåringsfrihet, adel och prestestånd utan privilegier, men vigten för dem att vara represenrade såsom stånd har då till största delen bortfallit, och de se icke ogerna efter någon annan metod, som tillika kunde medföra fördelen att förena de förut tvistande intressena uti ett, och hårtill erbjuder sig penningen såsom en förtråfflig fana. De afsåga sig alltså sin ståndsrepresentation, men framstå i en annan skepnad. (Forts.) Annn FFc