Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1850, sida 1

— — —— n il i I I I I I I I I Ännu måtte han vål ej hafva angifvit oss. Det år sannolikt, att han hoppas få veta den för resningen beståmda dagen och de sammansvurnes sista dispositioner, och vill afvakta dessa upplysningar, för att upptråda för ministeren med fullkomlig och lysande framgång. Alla dessa upplysningar skulle han erhålla på sammankomsten i afton... Det år således nödvåndigt, att han icke kommer dit. Ja, sade Raoulx. Vi åro hår af en håndelse . .. vi möta honom på vågen . . . öppna ett vånskapligt samtal med honom, såsom en af våra bröder... innan vi fortsåtta vågen bjuda vi honom att med oss tömma en boutelj i bersåen vid den lilla krogen derborta Vi narra honom att dricka så mycket som möjligt; når han blifvit mycket upprymd, börja vi en tvist öfver hvilket åmne som helst . . . jag slåss med honom... och om jag faller, så intager du min plats! Raoulx svepte ånnu fastare om sig sin kappa, hvarunder han bar de båda vårjorna, och tillade: Och på detta sått blir saken ordnad, icke så? Ja, barn! svarade Lambert med: en ton at ironi och hemligt medlidande, som Raoulx icke varseblef.