Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1850, sida 1

— — —— — Fädrelandet contra Schwan. Rmwnde tidning har, i sitt nummer får d. 8 dennes, uti följande artikel till granskning upptagit grosshandlare Schwans i Stockholm bekanta förslag åsyftande befrielse får svenska fartyg från Sundska tullen. -I-Aftonbladetför den 26 Okt. står att låsa en af grosshandlare Schwan till grosshandelssocieteten i Stockholm ingifvet förslag om att ingå till svenska regeringen med andragande om att uppsåga den under den 23 Augusti 1841 emellan Sverige och Danmark afslutade konvention om Sundska tullen, och med afseende på denna söka att göra Sveriges rättvisa sak gållande emot grannstatens obilliga fordringar; men, så framt Danmark icke, i olislig erkänsla för Sveriges oegennyttiga bistånd och uppoffringar, frivilligt skulle vilja afstå från Sundska tullen af svenska fartyg, och Sveriges konung af högre konsiderationer icke utan ersåttning skulle vilja fråntaga danska kronan den af svenska handlande sedan 1720 erlagda tribut, föreslås att aflåsa denna med det tjugodubbla af det belopp, som årligen betalas i Öresundstull af sven ska fartyg, och som proponenten anslår till 220,000 rdr rgs. Fädrelandet-har emot detta förslag i och för sig ingenting att påminna, men såger, att enda råtta såttet att gå till våga vid en aflåsning af Sundska tullen vore, att Östersjöländerne ensamne åtoge sig att ersätta Dan mark i förhållande till de från och till deras hamnar genom sundet förda varor, utan hånseende till nationaliteten af de fartyg, hvari varutransporten sker. : Scherer (den Sundzoll. Berlin 1845) antager, att cirka 25 4 af ersåttningssumman genom en sådan öfverenskommelse skulle falla på Sverige, som således skulle komma att betala Danmark en långt större summa, ån antaget år i hr Schwans förslag. Derefter fortfar -Fädrelandetså hår: Man måste visserligen finna det vara naturligt, att de svenske handlande önska att befrias från Sundska tullen och det uppehåll som dess klarerande måste medföra, och man måste anse för ganska naturligt och riktigt, att grosshandlaresocieteten, för så vidt den tror, att nu kan utråttas något för denna sak, såtter sig i rörelse och söker förmå regeringen att verka derför — det år också icke detta, som föranledt oss att hår omtala denna sak, utan det år det sått, hvarpå proponenten inledt och motiverat sitt förslag genom en historisk blick på Sundska tullens ursprung och Sveriges förhållande till densamma. Den anda, som öfverallt yttrar sig håri, synes hårröra från de nu försvunna dagar, då det herrskade lika så stor fiendskap emellan Danskar och Svenskar, som det nu råder vånskap och ett godt sörhällande dem emellan. Meningen med denna framställning synes vara att bevisa, det Danmark i denna sak handlat trolåst emot Sverige: att -det icke någonsin försummat att tillfoga Sverige skada, når det så kunnat; att -det har åsidosatt traktaternes helgd, den i våra dagar pathetiskt omtalade stamförvandtskapen och minnet af den tidia SEEK