QOi2n— — —. ——7—— — medlen, en republikan af detta Berg, som man säg höja sig och krossas under sistförslutna sekel. Vicomte dOberon, hvilken fattade ordet efter Lambert, visade genom sina principer, hvilka besynnerliga kontraster blifvit samlade inom Carbonarismens sköte, hvarest de mest skiljaktiga elementer rörde sig. Hans theorier, reste sig emot männen af 1815, hvilka gjorde den gamla monarkien hatad och föraktad men han önskade i stället en mäktig, ådelmodig, glänsande och beskyddande aristokrati; han ville icke öfverändakasta den gamla regimen, utan han ville blott förhöja dess glans. Och, då, vid det för hundrade gången upprepade ordet republik, blandade meningar yttrades. från alla håll, utropade Arthur med synbar fasa. — Republiken år omöjlig i Frankrike .. ... . och himlen bevare oss att göra försök dermed! Dessa ord blefvo ej hörda, endast ordet republik intrångde i de närvarandes öron— Ja! — sade Bories, — republiken, folkvåldet, förnuftets välde, och allt det sköna som användandet af menniskoförnuftet kanmedföra. — bå menniskan blir lika med kristus — sade Raouhh, — det vill såga, då hon in