Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1850, sida 1

ss oo ga Konstitutionalismen, sådan den i detta ögonblick verkligen förefinnes i Tyskland; och det ligger i Öppen dag, att genom denna 2 — helt enkelt en dödsdom blifvit öfver densamma uttalad. Alla författningsbeståmmelser förlora sin garanti inför ett kollegium af furstliga Gesandter, hvilket i högsta instansen afgör alla frågor, som inom förbundsgrånserna någorstädes beröra -Ordningens och Såkerhetensområde, — hvilket afgör, utan att vara underkastadt någon slags konstitutionell kontroll, — hvilket genom hela sin stållning erhållit betydelsen af en högsta polisinråttning i de absolutistiska tendensernas tjenst. Den, som ånnu hyser något tvifvel, huruvida den nya Förbundsdagen hårutinnan skall stå efter den gamla, han vånde sin blick på Kurhessen. En institution, som utesluter en gemensam nationalrepresentation, gör också hvarje representation för de särskilda landsintressena till en illusion. Restaurationen skall hasta att fullånda det i Wienerkonferensbesluten af 1834 påbegynta verket. Den skall på sitt sått proklamera -tyska grundrättigheter-; den skall för Konstituiionalismen i de sårskilda staterna saststålla en viss gemensam norm, ett visst hofsamt maximum, som ingenstådes får öfverskridas. Vi måste antaga, att restaurationen har af de två sista årens historia hemtat vigtiga lårdomar. Den blir skickligare och konseqventare ån förut att paralysera de motstråfviga elementerna; den skall veta att åt sin verksamhets förut nåstan mer beledda ån fruktade centrum förlåna en mera ingripande energi. Det ryska såndebudets rådgifvande och kontrollerande inflytande skall dessutom lågga en helt annan vigt i vågskålen. På den gamla Förbundsdagens mycket smådade tid skall, i jemnförelse med den nya, första strålen af en gloria falla, och vi skola göra bot för hvad vi hittills syndat på hans stoft. En annan redan af oss kånd stipulation angår upptagandet af hela Österrikiska staten (der Österreichische Gesammtstaat) i det tyska Förbundet. Vi åro icke så småaktigt tysksinnade, icke så exklusivt nationala, att vi skulle rysa tillbaka för en nårmare gemenskap med Magyarerna, Kroaterna, Walacherna, ja med våra egna stambröder i det siebenbiörgiska Sachsen, Vi önska tvårtom, att mot den ståndigt mer och mer tillvåxande ryska kolossen må kunna stållas i mellersta Europa en enda stor folkfamilj af 70 millioner, i hvilken naturligtvis det öfvervågande inflytandet visserligen skulle tillfalla den germaniska majoriteten, likväl så, att de öfriga nationaliteterna genom federativa former egde försåkran om sjelfståndig utveckling. Men endast en fri förening skulle gifva såker grundval för en så stor byggnad, och endast en fri gemensam författning skulle göra denna beståndande. Om alla dessa folkstammar, hvilkas nationalkånsla Österrike helt nyss sårat nåstan till dåds, hvilkas gamla institutioner det har sånderkrossat, hos hvilka Haynauss blodsgerningar och de för en helig sak fallna martyrerna ånnu lefva i friskt minne