Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1850, sida 1

Hn-kä444Pieenggg4 Trare en god ån en skadlig inverkan; men de år icke möjligt att beståmma den krets inon hvilken denna verkan utöfvas, och öfver hvilken gråns den icke stråcker sig. Denna siste punkt år tillråcklig för vårt påstående. De år omöjligt att tillskrifva en tillfållig orsak er allmån verkan; det år således omöfligt att a I den europeiska emigrationens inflytande förklara den olikhet i moralitet, såkerhet och kunskaper som skiljer de nya staterna från de åldre; en olikhet, som man tråffar såvål i södern som i norden och hvars tillvåxt nåstan kan måtas efter longitudsgraderne. Vi vilja i det följande försåka en förklaring och uppsöka de orsaker som frambringa och som förminska den olikhet, hvars tillvaro vi bevisat. III. Ett uppmärksamt studium af fakta år hår båttre ån alla råsonnemanger. En amerikansk författare, hr Colton, råknar till antalet af sitt lands sårskilta fördelar den omståndigheten, att i Förenta Staterna kunna de dåliga karakterer, som icke vilja underkasta sig den bestående ordningen, genom en simpel flyttning till ett annat stålle undandraga sig dess makt. De menniskor, som betrakta uppfyllelsen af de sociala förbindelserna som en börda, och icke som en pligt, hvilka anse lagen som ett band och icke som en i ord uttryckt framstållning af det menskliga samvetets inspirationer, hvilka gå in på atticke erhålla någonting af samhållet, om blott detta icke fordrar någon uppoffring af dem i anseende till egendom, eller tillfredsstållelsen af deras böjelser, — dessa menniskor undvika, istållet för att som i Europa förr eller sednare blifva upproriska emot samhållet, all förpligtelse, allt tvång genom att utvandra till skogarne i vestern, hvarest de kunna lefva helt och hållet för sig sjelfva. Der år, som hr Carey erkånner, styrkan den enda lagen, och den, som beslutit sig, att ingenting begåra af en granne, att vara sig sjelf nog och att försvara sig sjelf, kan vara såker på att icke behöfva göra råkenskap för någon, hvarken för sina kånslor eller får sina handlingar. Sådana vilda och folkskygga karakterer åro i alla lånder sållsynta undantag. Det år icke destomindre sannt, att de vestliga skogarne erbjuda det sriaste fålt inbillningen kan upptänka, för alla hetsiga hufvnden, alla dristiga karakterer, som mindre frukta faror och saknader, än utsigten till ett tyunget, regelbundet och längt lif under tråget arbete. Alla de, som genom håftiga passioner, ungdomsförvillelser eller något enskildt brott mot sam hållets konventionella förhållanden ådragit sig en besvärlig ställning i ett strångt och intolerant samhålle, begifva sig till vestern, för att söka glömska af det förflutna och ett hederligt lif för framtiden. Lågg hårtill de menniskor, hvilka, födda i fattigdom, önska att snart afskudda detta tunga ok, och hvilka hvarken kunna råkna på något kapital som de icke ega, eller på medfödda och förvårfvade talanger, eller på duglighet i något handtverk, alla som icke ega annat ån ett dar kraftfulla armar och en beståmd vilja att örskassa sig en båttre lott. Sådan år de un