Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1850, sida 1

en viss orsaks skull, i beräkningen af de nöjen jag lofvade mig hår. Emellertid anser jag mig vara lika god både nattoch dagbroder som någon annan; och jag trottsar någon att stiga tidigare upp ån jag den dag, då man kallar oss att strida för vårt land. — Visserligen, — Goubin, — sade Pommier leende, — år du lika modig, som nägon af oss, och dessutom mycket obetånksammare, hvilket förskassar dig fördelen att vara den första, ehuru du troligtvis glömmer att taga din rensel på ryggen. — Ni talar om mod mina vänner, — sade Raoulx efter några minuters tystnad. — Vedå att vi behöfva det!... icke endast detta mod som trottsande går döden till mötes, utan ett moraliskt mod, som går oss skickliga och starka nog att åtaga oss de tyngsta och svåraste pligter ... ty uti vår synliga tjenst hafva vi pligter både som medborgare och som militårer, och dessa böra troget uppfyllas; och dessutom i tysthet bundna vid en annan bana, hafva vi der en annan tingens ordning att tjena, eder att hålla, lagar att följa, chefer att lyda. Vi böra följaktligen åga tvenne fullkomliga varelser att offra. — Ja, — svarade Goubin, — men med Guds. hjelp hafva vi också en dubbel åra att 5 förvärfva.