Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1850, sida 1

sista öfverlefvorna af pavillon de la voileBlanche, vimplar och flaggor af åtskilliga kulörer, några musikaliska instrumenter, löfruSskor o. s. v.... Hvarje lemning tycktes rePresentera ett af aftonens nöjen, som nu låg begrafvet i böljans famn. Vi skulle kanske, sade Raoulx leende, gjort mycket båttre uti att stanna hemma i våra arbetsrum. ... Det tillhör just icke allvarsamme Carbonari att låpa på sådana hår bullrande nöjen.... Vi borde snarare bereda soss för nåsta sammankomst, då både den antika och moderna republikanska formen skall diskuteras. — Förebrå oss icke detta, — sade Pommier, — ty det var icke balen som lockade oss hit... det vet du båttre ån någon... utan en hjertats angelågenhet vårdig de allvarligaste mån. ,.. I hvarje stållning af lifvet år kårleken det förnämsta. Den år lika beråttigad att hafva sin plats i själen, som patriotismen och öfriga de ådlaste kånslor i verlden. De unge månnen talade så, emedan den afskiljda platsen de innehade på granitblocket, och strandens enslighet gjorde dem trygge för något lyssnande åra. oo Hvad mig betråffar, — sade Goubin, — tlllstär jag gerna, att dansen ingick just för