Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1850, sida 1

— —————3333 A—a A — Du ålskar henne således beståmdt? — Jag vet icke, men jag tänker på henne når jag drömmer om lycka . ..Nå, ån du Raoulx ...? — Åh! tyst mine vånner, — afhröt Raoulx. — Det år sannt, — sade Goubin, — ty du tycker icke om, att man nåmner hennes namn. — Jag tånker oupphörligt på henne, — återtog Raoulx; — men jag vet icke huru det kommer till, att jag åfven i edert sållskap icke tycker om att tala om henne... Framförallt fruktar jag att någon annan skall uttala hennes namn— Det var rysligt hvad du år svartsjuk, — sade Goubin. — Det år ganska enkelt, — sade Pommier; — en passion sådan som Raoulxes råsonnerar icke... Men det går ingenting, om vi endast behöfve bedja får att blifva bönhörde, skulle vi alla tre bedja om ett lika åde. — Hvarföre skulle icke en sådan bön blifva hörd? — sade Goubin. — Det år ju icke mycket åregirigt: en hustru som ålskar oss, endast en kaptens-grad ... — Ah-nej! det år inga oförnuftiga önskningar, — sade Pommier, — för unga och raska mån, som hafva hela framtiden får sig. — Ja, och dessutom, — tillade Goubin, — åro vi hederligt och tappert folk .. Vi hafva