Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1850, sida 1

sttttsö11:2 —Ått förhoppningar på Dickens. Denne radikale författare var mycket populår i de Fårenta Staterna; han var ett föremål för den lifligaste nyfikenhet, man gjorde utomordentligt mycket våsen af honom, man trångde ihjål hvarandra för att få se honom, man slogs om biljetterna de aftnar då han bevistade spektaklet, man tåflade om att få plats på de ångfartyg med hvilka han reste; tidningarne beskrefvo hans klådsel, hans stållningar, hans sått att komma och gå, hans infall. Han utgjorde hvarje dags mårkvårdighet, hvarje stads lejon. Den obarmhertige gisslaren af de aristokratiska lasterna, skildraren af folkets seder, skulle icke han finna sitt ideal i de Förenta Staterna? Skulle icke denne öfver England satiriserande och gycklande Diogenes hår utslåcka sin lykta? Ack, endast American notes for general circulation vara ett ofta oskyldigt, stundom kaustiskt gyckleri med de amerikanska sederna, och ett temmeligen tarfligt beröm var deruti blandadt med tadel. Från den stunden förlorade Dickens sin popularitet i Amerika; han betraktas der för nårvarande blott som en medelmåttig och afundsjuk författare, och man beklagar deras dåliga smak, som tro, att en smula oråttvisa kan stå i förening med stor qvickhet. Man inser lått, att man icke af de amerikanske författarne bår fordra sanning i afseende på deras eget land. I Frankrike, likasom hos alla folk, hvilka det kostat mycket att spela en stor roll och uppröra verlden, har man blifvit temmeligen likgiltig för eget beröm. Dessa evinnerliga tirader om den stora nationen, om dess såndning af Försynen, om dess krigare och dess lagrar betalas nu icke bättre ån vådevillens flons-flons och talarne i gatuhörnen. En bok, hvars författare stråfvar att prisa vära fysiska, in tellektuella och moraliska egenskaper, vår forntid, nutid och framtid, våra institutioner, lagar och seder, vär handel, värt jordbruk, vär industri o. s. v. skulle icke vinna särdeles stor afsåttning; vi skulle snarare svara för en sådan, om arbetet hade en motsatt tendens. Amerikanaren deremot berusar sig i långa drag af den oupphörliga lofsången, hvilken hvarje gång för honom åger ett nytt behag. Denna törst efter smicker underhålles och utvecklas hos honom genom inverkan af två måktiga orsaker: ungdomen, hvilken hos nationer, likasom hos individer, år uppfylld af tankar på sig sjelf, samt det från hvarje demokrati oskiljaktiga högmodet. I Athen måste man byta om platsen för de offentliga rådplågningarne, emedan talarne gjorde folket åfvermodigt , derigenom att de fåste dess uppmårksamhet på stadens af skepp uppfyllda hamn, på dess ofantliga arsenaler, på alla bevisen om dess anseende och makt. Ett sådant hjelpmedel vore omöjligt i de Förenta Staterna; ty åt hvilket håll man kastar sina blickar, från hvilken sida man betraktar denna stat, måste man högeligen frapperas vid skålespelet af dess oerhörda framåtskridande och less dagligen tillvexande storhet. Man kan ned ett ord, icke förundra sig dfver, om detta olk, som oceanen skiljer från gamla verlden, ch som sjelft skapat sin åra, åfven går sig jelft till lostalare Öfver sina framsteg, och om c ——