Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1850, sida 1

tillhåll för herdarne, men nu fullkomligt åde. Allt efter som de intrångde djupare på de slingrande stigar dem slumpen banat emellan de höga tråden i det inre af skogen, måtte de dock åtskilliga grupper af mån, inbegripna i ifriga samtal. Den unge fråmlingens ledsagare utbytte några half-förtåckta ord med desse mån, dock utan att stanna. — Nåvåll kamrat, — sade han till en af dem, — alltid trogen det nattliga ljuset! Och den som blifvit tilltalad, svarade leende: Åro vi icke söner af de tappre Gallierne, hvilka råknade sin lifstid i nåtter, icke i dagar? — Det år just tiden att rådfråga stjernorna, — sade en annan. — Och hvad söker du på himmelen? — En modell för menniskoslågtet: den eviga harmonien. — Jag, — sade en tredje, — kommer får att samla de dyrbara plantor, hvars blommor utspricka endast under det nattliga ljuset. — Mitt ändamäl år vida blygsammare, — svarade en annan; — jag jagar gerna mullvadar, och jag kommer hit för att fånga dem, når de gå ut ur sin kula. haenting år båttre, broder; att förstöra det onda, år första steget att ernå det goda.