Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1850, sida 1

Ludvig Kossuth och hans familj. (Af ett ungerskt fruntimmer, som stått i förtroligt förhållande till Kossuths familj.) (Forts. fr. N:o 241.) Småmynt, min vån, småmynt; det behöfva vi för edra trupper, som aldrig lemna oss i ro. Elfvahundra lod silfver skulle hafva lemnat en bra hop småmynt. Men låt fienden hafva det, sade Kiss halfhögt, emedan han icke långre förmådde spela sin bekymrade roll; -min enda tröst år, att de skola få svårt att behålla det, når de återigen blifva tvingade till retrått. Mina damer, jag inbjuder er samt och synnerligen, att, vid min återkomst till Elemår, spisa middag med mina skedar. — Tålamod bara! — vår tur kommer vål också en gång.Så munter och glad var Kiss, hvilken sju månader sednare, med samma hoppfulla förtroende förlitade sig på Görgeys ord, då han gaf sig på dennes råd, och pliktade för denna eftergifvenhet med sitt lif. De hår beskrifna personerna voro de mest framstående individualiteterne inom denna husliga krets. Hvilket åde har icke sedermera tråffat hvarochen af dem. En outsäglig ångest fattar mig når jag tånker på resultaterna. En enda af dem, Duschek, lefver ånnu i ro i sitt eget fådernesland, omgifven af sin familj. Aftonen före min afresa till Paris, i Juni 1849, begårde han att få tala med mig. Såttet hvarpå han målade sin egen stållning, under sakernes dåvarande förvirrade skick och i afseende på den ovissa utgången, måste nödvåndigt stadga mitt förtroende till hans fosterlandskårlek. Min vån! Jag har tagit mitt parti.Sådana voro bokstafligen hans ord. Sedan jag emottagit titeln af minister, hafva österrikarne galgen i beredskap åt mig. Ni vet att jag år fattig. Om vår sak faller, skall jag blifva nödgad att tigga bråd för mina barn; detta vore hårdt efter trettio års trägna mödor. Men jag insåg omöjligheten att stanna innnnninyynniaij a 0 6 gra ars NINA rr