gifva sig ifrån Ryssland. Han begärte och erhöll tillåtelse att resa öfver Petersburg. Der önskade han att få asflågga sin tacksågelse hos den franska gesandten för den frihet, hvarföre han hade honom att tacka. Han önskade åfven att erhålla några upplysningar om orsaken till den behandling han erfarit. Gesandten sökte förgåfves rubba hans plan, att direkte hos kejserliga polisministern söka dessa upplysningar. Den befriade fången begårde en audiens, hvilken åfven blef honom beviljad. Han sade till ministern, att emedan han icke kånde orsaken till det straff han lidit, önskade han att få veta sin förbrytelse, innan han lemnade Ryssland. Ministern svarade honom helt kort, att han gjorde båttre i, att icke drifva dessa undersökningar långre, och affårdade honom med den uttryckliga tillsågelsen, att genast lemna Ryssland. Pernet sjelf trodde sig finna grunden till denna honom tillfogade misshandling deruti, att han, före sin ankomst till Ryssland, på ett ångfartyg i Östersjön uttalat sig temmeligen fritt mot den ryska despotismen, i nårvaro af flera individer, dem han icke kånde.