Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1850, sida 1

PRE på halfva vågen. Kossuth har uppdragit ug sinansminister-portföljen, och jag har fogat mig derefter; allt år sagdt. Farvål min dyra vån; himlen gifve, att det icke måtte blifva för alltid.Jag tog afsked med tungt hjerta, och ånnu tror jag fast, att han var en redlig man. Profvets stund fann honom svag. Fruktande en olycklig och öfvergifven ålderdom, dagtingade han med sitt samvete. Han gaf sig och erhöll pardon. Ett djupt mörker hvilar öfver orsaken till detta enda exempel på svaghet. I sista dagarne af Mars 1849 ankommo min man och jag till Eger (Erlau), hvarest Kossuth då för tiden hade sitt hufvudqvarter. Eger var från åldre tid berömdt för sin patriotism, och bevisade densamma åfven nu. Hår, hvarest för få veckor sedan innevånarne varit underkastade Österrikiska trupparnes härda förtryck, klappade hvarje hjerta af glådje då Kossuth åter visade sig. Tredje dagen efter sin ankomst till Eger hade han beståmt för att visitera de gamla fåstningsverken, som voro belägna på en höjd. Men han blef snart hindrad ifrån detta förehafvande, ty en ofantlig massa af menniskor trångdes omkring honom, för att se och tala med honom, så att han slutligen nådgades vånda om till erkebiskopshuset, hvarest han blifvit inqvarterad. En fattig qvinna i torftiga men snygga klåder, stod uti porten, med en kraftfull yngling om sjutton års ålder vid sin sida. Kossuth uram, (herr Kossuth), sade hon, rjag förer här till er min tredje son, för att tjena landet. Mina två åldre söner hafva båda stupat, — den ene vid Hermanstadt, den andre vid Schemnicz. Men jag ber eder, kära herre, tillade hon med en darrning i rösten, vvärda honom noga, ty han år min siste.Kossuth och alla de kringstående voro djupt rörda: han tröstade den fattiga qvinnan med det löftet, att han skulle efterkomma hennes Önskan, så vidt det stod i hans makt. På aftonen samma dag, under det guvernören som vanligt var sysselsatt med afsåndandet af depescher, förkunnades honom ankomsten af ett fackeltåg. Kossuth sade då: -Jag år så sysselsatt och så trått! Men då det lysande tåget nalkades, godtgjorde honom anblicken deraf för tidsförlusten. Fyra tusen qvinnor framtågade i procession, alla med facklor i sina hånder. Första lederna utgjordes af de högre klasserne; ingen enda af dem hade sitt hem i staden, utan alla voro från trakten deromkring. Alla fruntimren buro den ungerska nationaldrågten, strålande af juveler. Långa sidensarsklådningar, broderade med guld och silfver, och i rika veck såstade rundtomkring det mörka sammetslifvet; ärmarne, af samma tyg och fårg som klädninningen, voro korta och hade en bred bård af blonder och spetsar; lifstycket var försedt på bröstet med perlrader, hvilka slutade uti stora fransrosetter som hångde ned på det åfven med spetsar försedda förklådet. En massa af svarta och gyllene spetsar betåckte hufvudet till hålften, vid denna var med guldnålar fåstad en slöja, som föll utåt ryggen ånda ned till marken och fullbordade denna behagliga och lysande drågt, som utan tvifvel gör heder åt våra förfåders smak. A3BzBABHBBA3A3 ss ——