Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1850, sida 1

trädets fot, sägo ånnu en gång utåt vågen och ropade alla tre nåstan på samma gång: — Men det var besynnerligt! Våra gossar komma icke! Samma uttryck af otålighet och sviket hopp stod måladt på allas ansigten, ehuru glådjen oftast hade öfverhanden. De voro tre unga flickor ur medelklassen; deras såder voro förmågne och ganska bildade handtverkare. Deras drågt var den vanliga i trakten af la Rochelle, och utgjordes af musslinsmössor, kulörta lårftsklådningar och sidenförklåden af åtskilliga fårgor. Gilberta, den största och åldsta af de trenne, ehuru hon endast var 21 år, var en något bleklagd brunett med mörka, lisliga ågon och det uttrycksfullaste ansigte. Ehuru hon vanligen hade ett kallt och något stolt utseende, gjorde dock hennes rörliga drag ofta de lifligaste intryck. Hon hörde till det slags qvinnor, som, utan att vara skönheter, åndå väcka passion, emedan man hos dem tror sig finna dess hård. Martha, den andra i ordningen, ågde endast ungdomens skönhet; men aldrig var den frisk het, som hafsluften sprider öfver strandens blommor, mera hånryckande; och efter denna första ungdomsglans, som snart försvinner, skola