om man nu härtill besinnar, att största delen af skattebidragen icke synas på debetsedeln, t. ex. de slesta bevillningsasgifter. alla personliga tjenstbarheter (såsom bevåringsskyldigheten m. m.). kommunala utskylder o. d., så torde det kunna anses till ösverlopps bevisadt, att denna grund för samhållsråttigheternas fördelning år högst ensidig, ja rent af alldeles falsk. Men bildningen då? -Icke kan lika stort inflytande på samhållets angelägenheter ansörtros den okunnige och råe, som den upplyste och bildade?Å ja, det låte höra sig om man en gång finge på ett förnuftigt sått afgjordt hvad slags bildning som hårvid bör erhålla förmånsrått, och huru graden af denna bildning skall måtas. Men genom att på bildningens. vägnar gynna lärdomen, hvilken sednare måtes ester examensbetys. har man sannerligen icke närmat sig det förnuftsenligt råtta. Lårdom år yrkesbildning, och derest inför det abstrakta förnuftet några gradationer i statsråttsligt hånseende skulle erkånnas, så blefve en akademisk professors diplom på fullgoda insigter i orientaliska språk, kemi, fysik 0. s. v. jemnt upp i lika vårde med en skråddares eller skomakares måsterbref på erkånd skicklighet att göra rockar och stöflor; adjunkter och docenter blefve då — allt, förstås, blott i samhållsrättsligt hånseende — gesällers vederlikar o. s. v. I ett par omståndigheter hade likvål handtverkaren företråle: han har nemligen för det första sjelf bekostat hela sin yrkesbildning, hvaremot den lärde erhållit sin till största delen af staten, som med stora årliga anslag underhåller lårdomsanstalterna. Huru afvita således af de lårda yrkesmånnen att fordra undantagsförmåner i samhållet just på grund af de gracer de redan af detta åtnjutit? För det andra åro handtverkarne i allmånhet mån med någorlunda praktiskt förstånd, då man deremot bland de språnglårde ej sållan tråssar idioter, som i det dagliga lifvets bestyr ej förmå skilja på hvitt och svart. Någon kunde tilsäfventyrs tycka, att dessa resonnemanger förefalla nog befåneda: vi erinra då att de blott åro en konseqvent tilllåmpning af de grås politiska moral. Vore en fullt noggrann beråkning möjlig af de företråden, som utan oråttvisa kunde tilldelas bildning och förmöge nhet, åfven efter sjelfva rbildningsoch örwägevhelsprinci— pen råknadt, så skulle man å ena sidan finna deras hårfina obetydlighet och å den andra just derföre gerna bevilja dem i fall det påstodes; ty då blefve resultatet i sjelfva verket detsamma som genom tillämpning af personlighetsprincipen; intilldess en sådan beräkning blir möjlis torde deremot de båda omnämnda samhållskafegorierna böra åtnöja sig med den vigt och värde de kunna hafva på konces sionspolitikens område, men akta Sig att gå för nåra in på den abstrakta samhållsråttens. Vi hafva, såsom i början år anmärkt, lånat ofvanstående vål skrifna artikel ur Jönköpingsbladet, utan att hafva tillåtit oss någon annan åndring ån utbytandet af GåtheborgsPostens namn mot Den Conservatives, hvilken senare år råtter författare till den af Jönköpingsbladet hår vederlagda uppsats. Huruvida Götheborgs-Posten, som anfört Den Conservatives artikel såsom sin egen, värft eller förvärst. densamma, såger sig JÖnköpingsbladet icke med säkerhet kånna. Och lika godt kan det vara. Den konservativa artikeln har imellertid såsom en godbit blifvit upptagen i den grå Götheborgs-Posten. Deri ligger det betydelsefulla. Vi hafva visserligen långt för detta hyst den dfvertygelsen — och I äfven uttalat den — att de grå i grunden dåro I konservativa, fastån deras fraser ega en liheral anstrykning. Nu hasva de sjelsva med handling erkånt att så år. Detta hafva vi endast flyktigt velat omnåmna, för att ådagalågga alt öfverskriften: De grås politiska moral, år den