Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1850, sida 1

—ä—— — — — Ittrots håraf. kom det på riksdagen 1840 till ett författningsförslag, hvilket utsträckte valråtten så långt, att hvarochen skulle vara delaktig deraf, som egde 200 riksdaler i inkomster; men man skulle vålja klassvis 2) och valråttens storlek beståmdes efter förmögenheten. Adeln och presterskapet förkastade detta förslag; ånda till år 1844 hade det liberala partiet tid att samla sig, att stårka sig, att låta pressen verka och att förbereda ett nytt utkast, enligt hvilket den andra kammaren skulle våljas efter en sårdeles låg census, men den första öfverlemnas åt de hågre rangoch förmögenhetsklasserna 3). Adeln och presterskapet förkastade likvål åfven detta förslag med stor majoritet: att ötverhusvnd icke den ringaste eftergift för tidens fordringar var att vånta af dessa privilegierade kaster 4), bevisade adeln, når inom dess egen klass på riddarhuset förslag våcktes att bland sig vålja sina representanter, under det att hittills hvarje adlig familj kan skicka en af sina medlemmar såsom ombud till riddarhuset. Icke en fjerdedel af de adliga herrarna kunde komma öfverens derom, och 1847 års riksdag var icke i stånd att verka det ringaste för författningsreformen. År 1848 våckte den franska februarirevolutionen hos massan en dof jäsning. Under det att det liberala partiet fordrade sammankallandet af an uttima riksdag uppstodo i hus, misshandlingar och krånkningar fördrogos med tystnad eller ansågos såsom råttvisa straff för den allmånna valråttens och frihetsenliga utvecklingens kåmpar i Tyskland. — Men tror någon, att dessa sakförhållanden kunna dfvertyga Michel, att han sjelf år efter sin tid i politiskt hånseende? — eller att han deraf kånner sig, förhindrad att taga munnen öfverfull, når det gåller att nedsvårta och ståmpla såsom -rå och okunnig en nation, hvilken dock i politisk bildning står långt framom hans egen? . 2) Att valen skulle ske -klassvis år, säsom hvar man vet, en oriktighet. 3) Hvad den liberala (stockholmska) pressen under denna villusionernasoch -förtjusningens period verkade, vilja vi med tysthet förbigå. — Vore det sannt, att den andra kammaren skulle valts af de lägt censerade, medan den första öfverlåts ät de högre rangoch förmögenhetsklasserna, så hade detta förslag varit vida mera srisinnadt ån det nu hvilande, enligt hvilket rangen (alias: bildningen) och förmögenheten Tkommwer. såsom af oss visadt är, att tillsåtta båda kamrarna. 4) Artikelförsattaren påpekar, hurusom de privllegierade klasserna ådagalagt, att de icke vilja göra ens den ringaste koncession åt tidens fordringar. Må man ihågkomma detta. Ty genom det hvilande förslaget åsyftas en starkare,en fastare organisation — om detta ord får begagnas — inom just dessa kaster medelst å ena sidan utgallring, å andra sidan rekrytering. Såsom man får se långre fram, blir likvål detta förslag af författaren sub rosa förordadt.