Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1850, sida 1

Engel och Demon, Af Bazancourt. (Forts. fr. N:o 233.) — Det år för att rådda er heder! — sade Maurice, tryckande får sista gången hennes arm. Och innan den unga qvinnan hann göra en rörelse, kastade han sig ut igenom fönstret, höll sig fast ett ögonblick i fönsterposten, hvarefter han slåppte sig i gatan. Emellertid passerade en annan scen i korridoren. Det var verkligen hr Durpert, som, då han märkt att han på sin byrå glömt några vigtiga papper, genast våndt om. Han hade nyss inkommit i sitt kabinett, hvars ena dörr åfven gick till korridoren, då han hörde ett ljud likasom af steg. Det var Barberousse, som, då han icke såg något ljus, sökte återkomma till den lilla gärdeu. Förundrad öfver detta buller på en timme, då han borde kunna förmoda, att hvar och en menniska sof, lyssnade ankiren. Stegen nårmade sig, och af en hånIse öppnade han dörren till sitt kabinett och ick ut i korridoren just då Barberousse, stådd ot muren, sökte leta rått på trappan.