Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1850, sida 1

Något om Bore. I verlden ses store män allstäds, Som veta om allting att snacka, Och skråla, som sutte de jemnt med trumfäss, Och sitta dock blott med en hacka. E. G. Geijer. — Uvad tycker du om Bore? — Bore? Hvad år det för slag? — Gubevars! — det år då för olyckligt med de enfaldiga menniskorna dernere i landsorten. Känner du verkligen icke Bore? — Nej! besitta mig, jag det gör. Men nog vill jag minnas, sedan jag gick i skolan i verlden, att vår gamle rektor talade om en grekisk vådergud, som hette Boreas. Är det kanske den, du menar? — Åh nej! Bore år en stockholmsk såndagstidning, som eger ett eller två par hundra prenumeranter, efter hvad jag tror. Annars har den likvål tagit namn efter -vädergudenBoreas. — Aha! Man såger och skrifver, anståndigtvis, Bore; men a-s förstås under likvål, såsom det hette i skolan? Icke så? — Lika godt! Denna Bore ville, till en början, vara ett riktigt Nordanvåder, som skulle bortsopa alla löcken och dimmor; men — — — — Nå hvad tycker du då sjelf om Bore, det der -Nordanvådret)? — Minns du, huru vår vån Talis Qualis sjunger: Det år klang i Nordans mummel, Som den båsta vaggsång år?E Än, ja. — Men hvad hör det hit? — Det år svaret på din nyss framstållda fråga. — Det vill såga... låt mig sel... Det år blott klingande fraser, som Bore högfårnåmt vårdigas frammumla; och de ha samma vålgörande verkan på låsaren, som sömndroppar. — A maraviglia! Du har tolkat min -innersta tankeförträffligt. — Prenumeranternas fåtalighet år imellertid ett glådjande bevis för den förmodan, att svenska folket nu anser BABA —