Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1850, sida 1

0 tiden vara inne att vaka. — Men, apropos, vet du, hvad det år för något, som vi stockholmare kalla en boreal? — Nej; huru skulle jag kunna veta det? — Så hör då. Jag skall låsa upp för dig ett par sådana ur Bore för den 6 dennes: I stållet för att bidraga hårtill (d. v. s. till uppgörande af de utaf Aftonbladet nådigst infordrade specialtabellerna för ståderna), åtminstone så mycket som de tironiska redaktionernas inskränkta sakkunskap kunde medgifva (det år de liberale, namneligen Handelsoch ÖrebroTidningen, som han såger sig hår åsyfta), hafva de tagit sig före, att med abstrakta theoretiska radoterier bekåmpa hela förslaget.. — Hvad såger du om det? — Hm! Kallas det en boreal? — Ja. — Hör nu vidare. Sedan Bore i början påstått, ratt omdömen angående realiserandet af politiska ider icke kunna grundas, såsom de exakta vetenskapernas satser, på afgjorda fakta och experimenter, och icke heller på sådane förnustsprinciper som t. ex. råttslärans,säger han litet långre ner föga konseqvent: Om redaktionen (af Handelstidningen), sjelf hade försökt att från råttslårans högsta princip deducera en sådan råttighet (d. v. s. den politiska ideen om allas lika råttighet att deltaga i statens angelågenheter), eller åberopat något filosofiskt system, uti hviket en sådan deduktion finnes, så kunde det ålegat oss (koreredaktörerna?), att ingå uti en kontradeduktion, men då nu intetdera fallet åger rum, och bemålte redaktion åfvensom de radikale i allmånhet visa sig icke innehafva den filosofiska bildning, som fordras för att förstå och resonera om en dylik — — — torde det tills vidare vara tillråckligt uppmana herrarna, att först börja studera litet nyare råttslåra, innan de kunna vara befogade begåra, att man skall inlåta sig i någon diskussion med dem om ett så kompliceradt problem som det ifrågavarande.— Är det punkt der? — Jaha. Hvad sågs? — Ingenting. Men nog vet jag, hvad jag skulle såga, om jag vore i de liberalesstålle. — Sått dig för en stund i deras stålle. Låt höra! — Jo, jag skulle såga ungefår så hår: — Boreas, oaktadt allt osammanhångande munvåder, som du med svållda kinder utflåsar, — oaktadt alla öppendagade inkonseqvenser i ditt resonnemang — oaktadt vi liberale eller radikale (såsom du ömsom kallar oss), långt innan du ens blef född, studerat både råttslära och öfriga filosofiska discipliner — oaktadt du alldeles icke år besogad begåra något annat svar af oss än det, som innebåres i en föraktsull tystnad — så vilja vi likvål meddela dig den upplysningen, att allas lika politiska råttigheter deduceras, för att börja med början, i den råtlslära, som hedningen Cicero kallade non scripta, sed nata ler-, och hvilken råttslåras författare år Gud icke blott för våder och vind, utan — — — — Stopp. Du förifrar dig; du går dig olycklig. Vet du vål, hvilka mån Boreredaktörerna åro? Nej.