Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1850, sida 1

— ttitttk(l-lfttt: 8. tjtttt varit allvarligt betånkt på, att hos honom in gjuta kårlek till fosterlandet och friheten. Vid tidpunkten för den polska revolutionen skånkte hennes hus gåstfrihet åt mången hemlös vandrare. Ehuru icke rik, underhöll hon under åratal och med nöje de landsflyktingar, som hos henne sökte en fristad. Den ådla qvinnan delade frikostigt med sig af sin obetydliga förmögenhet, öfvertygad att hennes barn aldrig skulle tadla henne härför, ehuru hon förminskade deras ringa arfvedel. Når hon var vid sjutio års ålder, egde hennes sjål ånnu nog spånstighet, för att utan fårdom uppfatta de stora håndelsernas gång, hvilka, med en våldsam ström, bröto in från alla håll. En af hennes döttrar, Susan Meszlnyi, helt nyligen blifven enka, lefde i hennes hus med sina unga barn. Hvarochen, som kånde henne, högaktade de ovanliga egenskaperna hos denna rikt begåfvade qvinna. Hennes omdöme utmårktes af samma skårpa, hennes tankar af samma klarhet som Kossuths. Susan Meszlnyi var icke skön. Tidigt beröfvad kåra illusioner, hade mångahanda lidanden strukit bort från hennes bleka ansigte den skönhet, som i mera vanliga naturers parfymdoftande atmosfer skulle långre hafva bibehållit sig. Men hennes milda ögon, lifvade af intelligensens ljusa strålar, och de rika lockarna af hennes fagra hår röjde likvål den ungdom, som för tidigt vissnat. Dragande sig tillbaka från umgånget med verlden, öfverlemnade hon sig åt intresset får fåderneslandets vålfård med hela styrkan af sin rikt begåfvade sjål. Hon förmådde ej att med lugn betrakta den kris som förestod Ungern. Som en åkta patriot, med varm kånsla och deltagande oro, uppmanade hon till sjelfuppoffring. Då Kossuth, till sin stora bedrölvelse, blef öfvertygad om det usla tillstånd hvaruti militårlasaretterna alltid befunno sig, oaktadt hans oupphörliga bemödanden att uppfylla deras behofver, uppbjöd han allt för att bota detta onda. Susan uppoffrade då sig sjelf, i det hon bad honom anförtro sig detta svåra arbete. Kossuth, ehuru han på någon tid föga umgåtts med sin syster, förstod fullkomligt att uppskatta hennes förträsflighet. Han tryckte ömt hennes hand och sade med djup rörelse: -Tack, Susi, ingenting kunde vara lyckligare för de stackars blesserade; och du skall förvårfva dig en rik vålsignelse!Denna qvinnas karakter var stark nog att redan tidigt utveckla sig sjelf. Icke aktande mödorna reste hon nu från det ena lazarettet till det andra; alla hennes anordningar vittnade om en sållspord talang för organisation. Låkarne erkånde, den praktiska förtjensten i hennes verksamhet, och resultaterna deraf voro förvånande. Lidandets boningar erhöllo snart ett mera tröstande utseende, genom den beredvilliga och snara hjelpen från fruntimrens sida, hvilka isrån alla delar af landet tåflade om att förse dem med linne, penningar och linneskas. Hvar och en deltog med glådje i den heliga pligten att draga försorg för de tappre mån, som hjelplöst lågo utstråckta på sjuklågret; så att dessa ätminstone kunde tillbringa lidandets dagar under ——g——