Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1850, sida 1

lyssnade i mörkret, samt sann att de ljud han trott sig höra endast härrörde från hans feberaktigt uppjagade inbillning. Knallen af pistolskottet hördes vål af honom, men så svag, att han icke sökte göra sig reda derför. Ändteligen anlånde han till hotellet EtatsUnis, och begaf sig till sina rum; sedan han affårdat sin kammartjenare, som våntat på honom, instångde han sig uti sin sångkammare. Tusende olika tankar och förestållningar bestormade hans sjål: Angelinas ord, ord af kårlek och förlåtelse; Barberoussees plötsliga ankomst, cynismen i hans tal, hans djersva stöld; vidare hr Durperts ankomst samt den stackars qvinnans sasa och blekhet. Hans hjerta båfvade på en gång af oro och lycka. Mera ån en timma sörgick på detta sått; tid efter annan lyssnade han uppmårksamt till de buller, som då och då hördes från gatan; men ingenting förkunnade återkomsten af Barberousse. Plötsligt reste han sig upp med en håftig rörelse, och en dödlig blekhet betåckte hans anletsdrag. — Tånk om han blifvit tagen af hr Durperts folk och arresterad. O! det vore förskråckligt! ... försårligt! . . . då vore jag utan råddning förlorad. Min stållning år ryslig, når jag nödgas önska denne uslings råddning.