Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1850, sida 2

— Maurice, er försoning börjar. bDen unge mannen betåckte sitt ansigte med bäda hånderna, och en djup suck, den han icke förmådde qvåfva, arbetade sig våldsamt fram ur hans bröst. Barberousse letade efter skrinet. Plötsligt skyndade fru Durpert till det sönster, som låg åt gatan. Hennes drag voro upprörda och förvirrade. — Maurice! ... Maurice! — sade hon med låg röst, — hörde ni icke . . . en vagn ...som stannade? — Ah, det far många vagnar på er gata om natten, vid hvilken tid som helst, — sade Barberousse, utan att låta störa sig. — Jag sörsåkrar att denna vagn stannade framför porten till vårt hus, — återtog den unga qvinnan, som af förskräckelse darrade i alla lemmar. Maurice skyndade till henne. — Darra icke så, Angelina. Ni... ni misstager er; denna vagn kan icke stanna hår. Den unga Wmor lade handen på hans mun: — Tyst ... man öppnar porten . . hörde ni? . .. Detår min man! . . . det år min man! . — Djefvulen! — sade Barberousse och stoppade i sina fickor alla småskrin han kunde få tag uti; — hvad fan har han nu hår att gåra?