Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1850, sida 2

ket passift och likgiltigt. Hårtill komma ånnu de förföljelser, för hvilka pressen år utsatt, på grund af förpligtelsen för tidningarne att hafva alla möjliga artiklar och uppsatse undertecknade. Huru samvetsgrannt redaktionerne ån söka att efterkomma detta lagbud, kan det åndå icke slå felt, att tidningarne betrådas med öfverträdelser, når lagen tolkas efter dess strånga bokstaf. Och dett synes ålven regeringen villa gåra; dess otidi-i ga förföljelseifver har utseende af ett utrotelsekrig emot hela den icke-bonapartistisk pressen. För ögonblicket år sak anlagd emo 10 tidningar, af alla sårger, undantagande de bonaparlisiska. En sädan. Monileur du Soiri har dock åfven blifvit åtalad, för att rädda ske net af opartiskhet. De fleste af dem hafva blott gjort sig skyldige till rena formfel. National hade sålunda meddelat flera smånotiser, skiljn. da från hvarandra medelst en stjerna, och under den sista satt namnet på försattarer till dem allesammans. Tidningen år tilltalad, emedan hvarje sårskilt notis skulle varit undertecknad. Erenement hade från landsorte erhållit ett anonymt bref, som den fann få låmpligt att intaga. En af bladets redaktöre förklarade sig vilja ölvertaga ansvaret för dett bref, och Monätören blef tillika anmodad att underråtta redaktörerne om, huru de sknil förhålla sig, når de icke sjelfve kånde försat taren. Bladet blef tilltaladt. Denna stränghet och smäaktighet möta ett allmänt missnöje, och sjelfva J. des Debats har i en temligen skarp artikel uttalat sig deremot. Hvad som gör dessa förfåljelser ånnu förhatligare, år att de ifrågavarande lagöfverträdelserna blifvit inkriminerade vid korrektionella polisen, som aldrig tvekar att göra regeringen ett handtag. Samtliga de tilltalad tidningarne hafva imellertid bestridt denn domstols kompetens och fordra att få dess mål afgjorda af jury. Den 4 Oktober höll presidenten åter en revy vid St. Maur. På vågen dit genom förstaden St. Antoine blef han emottagen me ropet: Lefve republiken! och befolkningen i den nåmnde förstaden visade sig mycket si-u endtligt stämd emot honom. Revyn erbjö ingenting anmärkningsvårdt. utom att trakteringen vankade före defileringen, hvaraf följden blef, att denna gick som den kunde, un-Aockså hvad vederbörande beråknat. Dessa revyer börja imellertid att våcka mycket ondt blod så vål hos publiken som hos trupperne sjelfva. Officerarne, och åfven gemenskapen, åro delade i tvenne partier, hvaraf det ena icke bryr sig om den uppmårksamhet presidenten visar dem, medan det andra deremot tager presidentens försvar. Man vill från revyen den 4 hafva sett en sqvadron komma tillbaka till Paris i ett så lyftadt tillstånd, att hvarken officerare eller manskap knappt kunde hålla sig qvar i sadlarne. Vid, samma eller en annan revy hade manskapet trakterats med korfvar (saucissons) och man kunde under stojet och larmet icke urskilja om vivatropen mera gålde les saucissons eller Napoleon. Man befarar att disciplinens band skola slappas. Slutligen beråttas, att ett regemente, det åldsta i Paris, som stod för turen att vexla garnison och allaredan fått order dertill, straxt efter en revy fått kontra-m, order och nu skall stanna i Paris, emedan det ropat: Lefve kejsaren!medan ett annat regemente blifvit aflågsnadt från hufvudstaden, emedan det tegat under desileringen. General Changarnier uttalar sig öppet emot dessa revyer och de dermed förbundna kollationer, och man anmårkte, att han vid revyen den 4 for tillbaka till Paris, så snart kollationen begynte. Nationalförsamlingens permanenta utskott: har, genom det uppseende dessa revyer våckt, funnit sig föranlätet att den 7 dennes hålla; ett möte och dervid begåra upplysningar